Bandyhall för 175 miljoner: En del av problemet, inte lösningen

Kolumn i torsdagens DN Stockholm.

Äntligen en bandyhall, sade några. Vad ska vi med den till, undrade andra. Beslutet att bygga en skridskohall i Tallkrogen vållade både munterhet och missnöje i plan- och hallbristens Stockholm när det fattades i förra veckan.

Var det vettigt?

Bandy är knappast någon folksport i Stockholmsområdet. Antalet utövare är i relation till många andra eftersatta idrotter mycket litet. Å andra sidan skulle en bandyperson invända att det just är bristen på spelmöjligheter som begränsat sporten, och längre än så kommer vi inte i den diskussionen.

Det är naturligtvis inget problem i sig att även bandyn får en hall. Däremot finns det andra saker som skaver med projektet i Tallkrogen.

Det första är priset. Först skulle hallen kosta 80 miljoner kronor, sedan 110. Prislappen har sedan på kort tid ökat markant – när kommunfullmäktige klubbade hallen kostade den 175 miljoner kronor.

Den typen av fördyringar ser vi alldeles för ofta när det gäller idrottsanläggningar. Vilket förstås får till konsekvens att det byggs färre anläggningar totalt sett, eftersom investeringsbudgeten aldrig är obegränsad. Varför det blir dyrare varierar, men det är sällan på grund av ungdomsidrottens egna krav. De vill ha många hallar, inte ett fåtal lyxhallar.

I det här fallet handlar fördyringen bland annat om att hallen ska sänkas ned i marken, så att den inte stör upplevelsen av världsarvet Skogskyrkogården.

Det hade ju varit begripligt om hallen byggts mitt på Skogskyrkogården, men så är alltså inte fallet. Lyckligtvis. Hallen ska ligga på andra sidan den hårt trafikerade Nynäsvägen, som rimligen borde upplevas som ett större störningsmoment än en hall som inte ens hörs.

Ansvariga borgarrådet Helldén (MP) var dock tydlig i fullmäktiges debatt om att det är viktigt att värna upplevelsen av Skogskyrkogården.
Visst, men fanns det inget enklare och billigare sätt? Måla hallen grön?

Det här påminner om de diskussioner som ibland dyker upp kring nationalstadsparken, där man inte bara vill hindra bebyggelse i parken, utan också sådan som kan tänkas synas från nationalstadsparken. Detta trots att själva termen ”nationalstadspark” torde indikera att det finns en stad i närheten av nationalparken, och att just det till och med är en del av poängen med den.

Hur som helst. Det andra problemet med bandyhallen är mer principiellt och handlar om exakt var den ska ligga, nämligen på en gammal bollplan. Tallkrogens bollplan var förvisso inget att skryta med, en eftersatt och nedgången grushistoria som på sistone använts till andra saker.

Det hela följer dock ett destruktivt mönster, där nya satsningar ofta sker på gamla anläggningars bekostnad. Medan befolkningen växer och bristen på både planer och hallar förvärras.

Men vi har byggt jättemånga konstgräsplaner, säger idrottspolitikerna. Sant, men det handlar till överväldigande delen om just tidigare grusplaner som konverterats. De flesta spelare föredrar konstgräs framför grus, absolut, men det ger inte fler träningstider.

Paradexemplet på mycket väsen för liten nytta är Stadshagens IP, på starkt växande nordvästra Kungsholmen. Vid Stadshagen finns i dag två elvamannaplaner och en sjumannaplan. Snart ska tennishallen i Kristineberg flyttas till Stadshagen, med följden att en elvamannaplan försvinner. Samtidigt anläggs en helt ny plan, i den redan välanvända Fredhällsparken.

Mycket krångel och investerade pengar under många år. Netto för idrotten när allt är klart: Plus minus noll. På sin höjd.

Stockholmsidrottens stora problem har aldrig varit viljan att avsätta mycket pengar till enstaka, stora projekt. Minns ansökan om sommar-OS 2004, eller att Tele2 arena kostade 2,7 miljarder. Problemet har varit och är oviljan att när staden växer avsätta ny mark för mindre spektakulära idrottsändamål.

Det löses inte med att bygga bandyhall på Tallkrogens bollplan – inte ens om den kostar 175 miljoner.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Graffitivägg och stadsodling på Nobelcentret?

Måndagskolumn i DN Stockholm.

David-Chipperfield-Nobel-Center_dezeen_8För drygt 100 år sedan fick stjärnarkitekten Ferdinand Boberg ett uppdrag av den då nyinrättade Nobel- stiftelsen. De ville ha ett ståndsmässigt palats, tänkt att ligga i Strandvägens avslutning mot öster.

Boberg tog ut svängarna ordentligt och kritiken blev därefter. Skapelsen liknades vid en kombination av moské, skyskrapa och italiensk villa. Den kallades ”främmande”, vilket inte var positivt menat.

Det blev aldrig något av det där palatset, även om platsen i fråga alltjämt heter Nobelparken.

Känns den här historien igen?

Om någon missat det planeras nu ett annat Nobelhus, den här gången ritat av David Chipperfield och placerat på Blasieholmen. Den senaste veckan har remissinstansernas yttranden haglat i ärendet. Många är kritiska.

”Byggnaden får på grund av sin storlek, som förstärks av den strängt geometriska grundformen, en dominant roll i stadslandskapet”, skriver länsstyrelsen, och varnar för att en detaljplan kan komma att upphävas.

”Det föreslagna huset är inte möjligt på den platsen. Höjden och volymen /…/ riskerar att förminska två av de viktigaste husen, Slottet och Nationalmuseum”, säger Skönhetsrådets sekreterare Henrik Nerlund.

Den här spalten kan definitivt känna sympati för resonemangen. Man hade kunnat tänka sig många festligare hus än det förslag som nu ligger.

Att ge sig in i en sådan diskussion blir dock lätt hopplöst, vilket vi kan illustrera med hjälp av Kristdemokraterna. De är för Nobelcentret, men vill ha en rundare byggnad med mer oregelbunden takutformning, enligt gruppledaren Erik Slottner.

Jaha. Ska nu alla partier komma med sina estetiska förbättringsförslag, varefter förhandling vidtar? KD har ju trots allt bara drygt 3 procent av rösterna i Stockholm.

Det skulle visserligen kunna bli intressant. SD kanske vill ha en bild på Karl XII i entrén, medan Vänsterpartiet och Fi vill att en vägg upplåts för graffiti. Moderaterna kanske vill ha en galleria i garaget och Centerpartiet en stadsodling på taket. Miljöpartiet kanske vill ta bort halva huset och bygga en skog i stället. En blocköverskridande huslösning skulle kunna bli sant innovativ.

Åter till allvaret: Det här rabaldret kan förstås sluta med att Nobelhuset ritas om och tonas ned något, varefter (nästan) alla kan leva med det. Det kan vara en vettig kompromiss, förmodligen den bästa. Även om det helst inte får bli som med Moderna museet, som är så nedtonat att det knappt syns över huvud taget och som därför måste ha stora pilar utanför huset så att folk ska begripa var de ska gå in.

Principdiskussionen kvarstår dock. Det finns ju ingen naturlag som säger att Nationalmuseum (konsthistoria) och Slottet (monarkin) är de enda symbolbyggnaderna av vikt i Stockholm för evig tid. Ett Nobelcenter (vetenskap) skulle också kunna vara det.

Om det nu inte slutar med att den traditionella konsten och monarkin tillsammans driver vetenskapen på flykten. Det vore ju, i alla fall symboliskt sett, lite tråkigt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Nejdå det räcker så gott med statyn i Kungaträdgården på Karl XII från 1868, där Karl den unge hjälte karskt pekar österut.

Sven Essen, 06:27, 28 april 2015. Anmäl

Är Miljöpartiet på väg att landa?

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

ko

Strax efter valet i höstas satsade Gustav Fridolin (MP) på att bli Sveriges nästa Youtube-fenomen. Han skickade videohälsningar till höger och vänster, bland annat i form av ett åtta minuter långt tal till ”Sveriges lärare”.

Talet blev kritiserat av lärare och grundligt hånat i media. Fridolin bad senare om ursäkt, men det hjälpte inte. När Miljöpartiet nu tar nya tag på Youtube har Fridolin fått sparken och ersatts av en ko.

Jo, det är sant. I den nya MP-filmen ”Ko funderar på vårbudgeten” reflekterar en ko (med hjälp av en speakerröst) över regeringens prioriteringar.

Kon undrar vart ”ko-singen” tar vägen och konstaterar sedan att den bland annat går till att göra gödsel till biogas och till järnvägsunderhåll. Det är ”muu-sik” i kons öron. Enligt speakerrösten i alla fall.

Komplett vansinnigt, tänker du? Visst, man kan fundera på vad reklamarna hade rökt när de skrev manus. Samtidigt är det inte riktigt så enkelt.

Vi pratar här om partiet som brände en stor del av kampanjbudgeten på att låta göra en internetsänd dokusåpa om sig själva. Om du liksom de flesta missade den så gick serien, kallad ”Allt grönt”, i tolv avsnitt och verkade mest handla om att visa vilket härligt liv man har om man jobbar på Miljöpartiet. Tänk pressekreterare i snygga vinklar, på väg mellan kreativa möten med en take away-latte i handen.

Hela seriens mest symboltunga scen kom i sista avsnittet och skildrade ett knippe gröna topptjänstemän i en soffa på Södermalm. På tv:n pågick valvaka, och när vallokalsundersökningen presenterades dog den trevliga stämningen snabbt.

”Men var är våra väljare?” utbrast kampanjchefen, med chockat och närmast kränkt tonfall. Tja, de tittade nog inte på ”Allt grönt” i alla fall.

Men nu är det alltså nya bud. Sex and the City-politiken ersatt med ett nötkreatur som i maklig takt funderar över konkreta reformer.

Möjligen är det i själva verket precis vad bilden av Miljöpartiet behöver just nu. Ett första steg för att ta sig ur omloppsbanan i rymden och kanske, så småningom, landa på jorden igen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Men --- får kor flyga i regeringsplanet?

Erik vonB, 11:32, 23 april 2015. Anmäl

Hahaha klockrent - kan riktigt se dem därute i rymden ^^

Jimi Krånglin, 08:30, 23 april 2015. Anmäl

Ryggsäcksdebatten: Ett globalt litet problem med en svår liten lösning

Myndigheter i Paris, Singapore, Venedig och New York tar ryggsäcksdebatten. Tack till alla läsare som bidragit.

Myndigheter i Paris, Singapore, Venedig och New York tar ryggsäcksdebatten. Tack till alla läsare som bidragit.

Kollektivtrafiken blir trevligare om man tar av sig sin ryggsäck och håller den i handen, i stället för att riskera att klappa till någon när man svänger runt sin last. Det var det enkla budskapet i en kolumn på den här platsen i måndags.

Reaktionerna överträffade allt som inkommit till spalten efter texter om den akuta bostadskrisen, bortslumpade vårdcentraler och vanskliga trafikinvesteringar i miljardklassen tillsammans.

Många vill uttrycka starkt medhåll och delge egna anekdoter om hur oförsiktiga ryggsäckar krossat glasögon, och annat otrevligt. En del andra låter dock meddela att det var det dummaste de någonsin läst och att skribenten således är en första klassens idiot, och så vidare. Däremellan finns en gråskala, men den är inte särskilt lång.

Vissa friluftsmänniskor försvarar ryggsäcken som sådan, andra meddelar att det i deras värld är en social självklarhet att ta av sin ryggsäck i exempelvis en skidlift.

Borgarrådet Ann-Margarethe Livh (V) rapporterade att hon i måndags morse lyssnat och ställt väskan på golvet, med följden att en man ramlat över den (olyckligt, men spalten tar inget ansvar för den specifika hanteringen).

Totalt handlar det om hundratals brev och det är inte görligt att svara alla enskilt, men låt oss ta en vanlig fråga: Varför ens skriva det där?

Så här: När vi diskuterar problem i Stockholm landar det ofta i att ”politikerna” borde ”göra något”. Oftast är det rimligt, eftersom många problem helt enkelt kräver en politisk lösning. Ingen kan bygga en egen tunnelbana, en dålig skola är en angelägenhet för alla. Och så vidare.

Med risk för att låta som en hurtig kristdemokrat kan man ändå konstatera att långt ifrån allt här i staden har en politisk lösning. Oskrivna regler kallas just så eftersom de inte skrivits av politiker och utan dem skulle civilisationen klappa ihop tämligen omgående.

Stadsliv kan beskrivas som en ständigt pågående förhandling. När många människor ska bo och leva på liten yta kommer den enes rörelse oundvikligen påverka den andres sfär. Ska det kunna hanteras utan att urarta i ett lågintensivt slagfält där den med störst säck vinner handlar det som i varje lyckad förhandling om att ge och ta.

Ibland är det mycket konkret: Jag tar lite av din utsikt, i gengäld får du en närbutik på hörnet. Ibland mer indirekt: Du ger din plats till den äldre damen på bussen, dels för att vara snäll men också med förhoppningen att ha igen det av någon annan om 40 år.

Ingenstans blir förhandlingen tydligare än i kollektivtrafiken i rusningstid.

Men visst, politikerna kan göra något även i ryggsäcksfrågan. Globalt utspridda läsare har skickat bilder på hur trafikmyndigheterna i New York, London, Paris, Budapest, Tokyo, Venedig och Singapore försöker få folk att inte bära sin ryggsäck på ryggen i kollektivtrafiken. (Ett tips i all välmening till den som hårdnackat hävdar sin rätt att veva ryggsäck på bussen är alltså att undvika nämnda städer.) Den typen av skyltar skulle politikerna förstås kunna sätta upp i Stockholm också, även om det knappast löser något i grunden.

Ryggsäcksdebatten handlar naturligtvis inte i första hand om ryggsäckar som sådana, utan om hur mycket hänsyn det är rimligt att visa för andra i offentliga miljöer.

Mer än i dag, tycker många läsare. I helvete heller, menar vissa andra. Storleken på den senare gruppen lär avgöra hur kul det blir att bo och röra sig i Stockholm framöver.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Hans Molin: bara om man envisas med att inte läsa texten kan man få för sig att det handlade om totaltförbud. Det var hur tydligt som helst att tipset var att bära ryggan i handen. Samtidigt vet jag ju att det är rätt klen med läsförståelse hos svenskar. Kanske därför så många ser på idiotprogram på TV - de förstår ändå inte skriven text.

Erik vonB, 11:36, 23 april 2015. Anmäl

Folk har blivit apatiska av alla chemtrails som påverkar våra hjärnor mycket illa. Vanlig ättika löser upp skiten. Ta tillbaka den blåa himlen, den mjölkvita är inte vacker ! ! !

Svenne Banan, 22:49, 22 april 2015. Anmäl

Jag håller med signaturen Rut Av Drag. Det är helt klart att Sverige verkar halka efter när det gäller vanligt hyfs och respekt för andra när vi befinner oss på allmänna platser. Att ta av sig ryggsäcken när man använder tunnelbana eller buss är självklart! Ser du någon stiga upp från sitt säte för att ge en gravid kvinna eller pensionär plats på bussen ? Knappast Varför ? majoriteten bryr sig inte . . . seriöst sönderfall av något normal beteende som verkade finnas för 50-60 år sedan

Paer Jomard, 13:20, 22 april 2015. Anmäl

Ett större problem i Stockholm är väl det här med på- och avstigningar. Folk går på så fort dörrarna öppnas utan hänsyn till att andra ska av och sedan ställer sig som bromsklossar och inte går in i gångarna vilket hindrar flödet av folk. T.ex. i Rio finns det av- och påstigningszoner på tunnelbanan, vissa stationer har utgång på ena sidan perrongen och påstigning på andra sidan (svårt i Stockholm då man måste bygga om).

Martin Gustafsson, 12:55, 22 april 2015. Anmäl

Kära alla "äkta" Stockholmare och Vi andra från landsbygden! Det handlar bara om att se varandra i ögonen,bejaka och visa hänsyn; krångligare är det inte!

Agneta Ramberg, 12:39, 22 april 2015. Anmäl

Problemet var titeln och formuleringen av hela början av artikeln. Det lät som att totalförbud förespråkades. Endast i näst sista stycket stod det "Du behöver inte elda upp din ryggsäck". Om det var ett medvetet upplägg för att få större respons eller om Viktor bara är dålig på att förmedla vad han verkligen vill säga kan jag inte svara på.

Hans Molin, 08:58, 22 april 2015. Anmäl

Problemet var titeln och formuleringen av hela början av artikeln. Det lät som att totalförbud förespråkades. Endast i näst sista stycket stod det "Du behöver inte elda upp din ryggsäck". Om det var ett medvetet upplägg för att få större respons eller om Viktor bara är dålig på att förmedla vad han verkligen vill säga kan jag inte svara på.

Hans Molin, 08:58, 22 april 2015. Anmäl

Problemet är inte ryggsäckarna utan brist på respekt för sina medmänniskor vilket 99% av Stockholmarna inte har. Ska man klanka ner på ryggsäckar, varför inte sportbagar handväskor, messagebages, dramater och resväskor är lika stor problem och sen kan vi gå över på de andra problemen barnvagnar, cyklar, rullstolar, rullatorer. Lösningen på problemet är enklare. inga förbjud utan VISA RESPEKT FÖR DE RUNT OMKRING DIG

Markus Holm, 08:51, 22 april 2015. Anmäl

Problemet är inte ryggsäckarna utan brist på respekt för sina medmänniskor vilket 99% av Stockholmarna inte har. Ska man klanka ner på ryggsäckar, varför inte sportbagar handväskor, messagebages, dramater och resväskor är lika stor problem och sen kan vi gå över på de andra problemen barnvagnar, cyklar, rullstolar, rullatorer. Lösningen på problemet är enklare. inga förbjud utan VISA RESPEKT FÖR DE RUNT OMKRING DIG

Markus Holm, 08:49, 22 april 2015. Anmäl

Det är så oerhört barnsligt att reagera tvärt emot i sådana här sammanhang, "jag ska alltid ha ryggsäck på mig", "ingen ska tala om för mig vad jag ska göra" etc etc ad nauseam. När det egentligen bara handlar om grundläggande respekt och omtanke om sin omgivning. Världen befolkas inte bara av dig och dina vänner.

Peter Lindqvist, 08:40, 22 april 2015. Anmäl

Stadshusrapporten: Brasklappar om Slussen, kommunala PDF-recept och en bandyhall som inte syns

slussen

Stockholms kommunfullmäktige sammanträdde i Stadshuset på måndagskvällen. Man behandlade bland annat kommunens årsredovisning för 2014, beslutade om fler vigselförrättare i staden och om nya markanvisningar i Hagastaden. Dessutom klubbade man bygget av en ishall för bandy i Tallkrogen och finansiering för projektet Slussens ökade kostnader. Här är mötet i korthet.

15.38
Ett tiotal demonstranter har samlats utanför Stadshuset för att protestera mot kvällens beslut om Slussen. Med skyltar som ”Inga bussar i berget” och ”Riv inte Kolingsborg” delar de sig på två – en grupp vid huvudentrén och en på borgargården – för att få fatt i så många anländande politiker som möjligt.

16.31
Interpellationsdebatt. Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) påstår att stadens slogan The Capital of Scandinavia är ett ”starkt internationellt varumärke”. Resten av världen är inte på plats för att försvara sig.

16.50
Roger Mogert (S) är i raljant högform och säger sig ha saknat de ”gamla Moderaterna” och välkomnar att de nu bjuder på ”lite härlig fackföreningsfientlighet”. Debatten gäller den så kallade vita jobb-modellen, en samverkan mellan kommunen och byggfacket. Moderaterna är skeptiska.

16.55
Lotta Edholm (FP) är synnerligen folkpartistiskt arg på ett formaliafel från den röda majoriteten. Roger Mogert lovar bättring.

17.21
Centerpartiet lyfter frågan om den kommunala kokbok i digitalt PDF-format som miljöförvaltningen ska ge ut inom kort. Prislapp 500 000 kronor. Centern är kritiska och vill veta hur många läsare man tror att PDF-boken ska få. Miljöborgarrådet Katarina Luhr (MP) berättar att förvaltningen räknat ut att 300 000 människor kan nås av kokboken. Det framgår inte hur man räknat, men det är naturligtvis sant och i underkant. Teoretiskt kan hela världen ta del av saker som finns på internet, vilket dock inte nödvändigtvis betyder att de gör det.

17.48
Centerpartiet lyfter sin särskilda hjärtefråga i Stockholmspolitiken – båten till Årsta holmar. Karin Ernlund (C) är orolig och litar inte på att Miljöpartiet låter den vara kvar. I sommar får vi svaret.

18.18
Stadens revisorer håller låda. Tidigare finansministern Bosse Ringholm (S) skäller ut överförmyndarnämnden och läxar upp kommunstyrelsen för att sätta oklara mål. Knäpptyst i salen.

19.50
Debatt om Slussen. Ärendet om finansiering av bussterminalen går igenom, men förvirring uppstår när Cecilia Obermüller (MP) med olycksbådande ton vill lägga in en ”brasklapp” som tycks gå ut på att det kanske går åt skogen med den där bussterminalen. Miljöpartiet leder trafikroteln i Stockholm.

19.52
Joakim Larsson (M) påminner om att den ursprungliga brasklappen, biskop Brasks anno 1517, förebådade Stockholms blodbad. Larsson hoppas att det inte ska bli så med Cecilia Obermüllers lapp.

20.06
Beslut fattas om att bygga bandyhall i Tallkrogen för 175 miljoner kronor. Flera borgerliga partier är kritiska då kostnaden ökat med 65 miljoner, bland annat eftersom hallen ska sänkas ned i marken för att inte synas från Skogskyrkogården. Daniel Helldén (MP) inskärper att det är viktigt att hallen inte syns.

20.44
Vem är det som är skattefundamentalist här egentligen? Cecilia Brinck (M) lyfter frågan, när man för femtioelfte gången debatterar skattesatsen. Högern menar att det i själva verket är vänstern som är skattefundamentalister. Vänstern dementerar och hävdar motsatsen.

21.16
”Jag vill egentligen inte förlänga den här debatten, men …” Skolborgarrådet Olle Burell (S) slår till med fullmäktiges mest klassiska öppningsfras, och förlänger sedan debatten med tio minuter utan att framsteg nås.

22.08
Slut för i dag. Från Sverigedemokraternas bänk har under drygt sex timmars sammanträde noterats sammanlagt noll (0) inlägg. Men de hade en rejäl ordförandestrid härom månaden i alla fall.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nej till säckterrorn i tunnelbanan

Måndagskolumn i DN Stockholm.

Du står där i godan ro i den trånga vagnen. Läser något i telefonen eller tittar på en reklamskylt, när plötsligt – PANG.

Du får en smäll. Om du är lång träffar den förmodligen någonstans i brösthöjd, är du kort kanske du har oturen att få den rakt över kinden.

Förvirrat vacklar du till, lyfter blicken och stirrar rakt in i den: Ryggsäcken.

Har du åkt tunnelbana i Stockholm så känner du antagligen igen situationen. Känner du ändå inte igen situationen så är det förmodligen din ryggsäck.

Problemet är väl känt och har debatterats förr. Saken har dock sannolikt förvärrats av att ryggsäcken, en accessoar som de flesta i grunden förknippar med förskoleutflykter och vildmarksliv, på senare år lanserats som trendig.

Det är därför värt att påpeka att det här inte är en estetisk invändning. För den som får din ryggsäck i huvudet vid Gullmarsplan spelar det mindre roll om den är vintage eller köpt i New York för 6 000 kronor.

Det är heller inget angrepp på ryggsäcken som konstruktion. Ryggsäck är en i många sammanhang utmärkt praktisk sak, dessutom med vissa belastningsmässiga fördelar jämfört med andra typer av väskor.

Att vara del av ett stadsliv innebär dock att man ibland måste göra avkall på det praktiska och bekväma, helt enkelt för att man inte är ensam.

Du cyklar exempelvis inte på trottoaren, snyter dig inte i restaurangens duk och du går inte i badshorts och bar överkropp på Konsum bara för att det är varmt. (Väl?)

Det vore överdrivet att säga att ryggsäcken inte passar i stadsmässiga sammanhang alls. Om du exempelvis planerar att gå rakt fram på en gata så borde det inte vara några större problem för omgivningen.

Är du ett barn har de flesta överseende i alla sammanhang. Bland annat eftersom du då brukar ha en liten ryggsäck fylld med mjuka saker, som gympakläder.

Är du däremot en vuxen människa som planerar att röra sig i miljöer med många andra människor på liten yta så kan det finnas skäl att fundera ett varv till.

Du behöver inte elda upp din ryggsäck, eller ens lämna den hemma. Däremot är ett bra kompromissalternativ att du i närheten av större folksamlingar eliminerar problemet genom att helt enkelt hänga av dig din ryggsäck och bära den i handen, som en vanlig väska. Då ser du var den är, och kan därför anpassa dess position efter andras huvuden.

Lite obekvämare för dig, men väldigt mycket behagligare för resten av Stockholm.

* * * * *

Läs uppföljningen med kommentarer. Ryggsäcksdebatten: Ett globalt litet problem med en svår liten lösning.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (54)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 54

Viktor, jag läser alltid dina texter med stor behållning. Men detta? Sedan jag flyttade till Stockholm 1998 har jag faktiskt aldrig smockats till av en ryggsäck. Då är jag dessutom inte lång, och borde vara rakt i skottlinjen. 0 gånger på 17 år borde väl säga någonting i alla fall (all respekt till de drabbade!). Jag vill påstå att det finns andra betydligt värre folkvettsbrister i kollektivtrafiken - tänker främst på de som i rusningstrafik vägrar att släppa ut sina medresenärer ur vagnen..

Fredrik Olsson, 16:20, 25 april 2015. Anmäl

Så länge det fortsätter flytta in folk från mindre orter till "stan" kommer denna konflikt uppstå. Dessa är inte vana med att ha folk omkring sig och fattar inte att de med ryggsäck på sig på tricken är idioti. De är vana från Bondhåla att kunna vända sig om utan att ha någon bakom sig. Fungerar inte i en stad. Speciellt när de försöker ta till sig "noll-åtta attityder" som de tror innebär att man ska skita i andra. Försökt inte med rygga på rygg i en annan storstad - du åker på däng!

Tony Lundstedt, 10:24, 22 april 2015. Anmäl

Vissa kvinnor bär hårda damväskor uppkörda i armhålan, så den sticker ut på ryggen som en kantig hajfena, som de slår till sittande med när de själva går eller står. Igår så var det en man med en hård och välfylld tygkasse under armen som helt omedveten slog till mig med den både vid av och påstigning. Det är inte väskans typ som är avgörande, om man riskerar att bli slagen, det är bärarens.

Åsa S, 08:35, 22 april 2015. Anmäl

Är personen som skrivit artikeln vuxen kan man fråga sig. Bor I Stockholm och åker kommunalt och har aldrig stött på problem med ryggsäckar. Och tycker man att någons ryggsäck är I vägen så kan man som VUXEN människa be den personen att ta av sig ryggsäcken och hålla den I handen, säkert Inga problem alls. Följande är RIKTIGA problem: Folk som inte håller till höger. Folk som blänger I sin mobil och går sakta mitt I vägen. Folk som går på tunnelbanan innan folk gått av. Folk som pratar högt.

Jonas Gustavsson, 07:49, 22 april 2015. Anmäl

SJÄLVKLART SKA DET INTE HELLER VARA TILLÅTET ATT LASTA CYKLAR I TÅGEN SOM NÅGON BESLUTAT... Komplett vansinne.

Stadsfront Stockholm (Webbsida), 15:40, 21 april 2015. Anmäl

Jag trodde först artikeln var ironisk, men inser att detta är problem som ni har i stan. Välkommen ut till övriga landet, där vi inte stirrar ner i telefonen för jämnan och ser ifall en ryggsäck kommer mot ansiktet.

Robert Dahlberg, 13:04, 21 april 2015. Anmäl

Jag är kortväxt och har glasögon. Jag har fått ryggsäckar i ansiktet några gånger och det gör ONT eftersom glasögonen trycks in i ansiktet med en smäll. Tack och lov har jag hittills klarat mig från glassplitter. Trist att man ska behöva ducka för ryggsäcksfolket.

Ing-Marie Waginder, 12:35, 21 april 2015. Anmäl

Bra artikel! Självklart "folkvett" för många, att ta av ryggsäck på bussar, tåg, T-bana med flera ställen. Men - vänta bara, det kommer att bli värre ifall att SL inför sin idé att cykel får medtagas på T-bana. Tänk er själva, total katastrof. Smutsar ner medtrafikanter, förmodligen skrapsår, och inte minst, den irritationen som kommer att uppstå. Kanske något för DN att följa upp med SL.

Jan Edmild, 11:41, 21 april 2015. Anmäl

Dagens i-landsproblem

Annelie Vernersson, 11:01, 21 april 2015. Anmäl

Emily: så rätt! Att någon skulle spotta en loska på perrongen i London är totalt otänkbart. På Centralen trängs fimparna med snorloskorna. Vad som är slående i kommentarerna nedan är den totala oförmågan att läsa texten - ta av den dj-a ryggan och bär den i handen. Fast puckon av den här kalibern klarar nog inte den operationen - då är det ju inte en rygga längre - ööööhhhh

Erik vonB, 10:00, 21 april 2015. Anmäl

På Stockholms högsta bostadshus: Fanns det verkligen inget enklare sätt?

kista

”En halv centimeter aluminium, sen evigheten.”

Fotografen bredvid gör inte direkt sitt bästa för att lätta upp stämningen i bygghissen. Det är golvet han syftar på, det golv som sakta och under visst åbäkande lyfter oss uppåt i den gråblöta Kistaluften.

Någonstans kring våning 5-6 tar omgivningen slut. Återstår då en resa på 30 våningar, omkring 100 meter, med Kista torn som enda sällskap.

Med 120 meter blir Kista torn Stockholms klart högsta bostadshus. Sista våningen är lagd, i sommar börjar inflyttningen i husets lägre delar.

”Läge för dig med höga krav”, skriver byggherren JM i säljprospektet.

Jovars. Insidan ser ut som den typiska nybyggda bostadsrätten, inredd av den typiska 2010-talsdesignern. Det är gediget och stiligt både på in- och utsidan, men det som sticker ut med huset är just höjden.

Inte oväntat är det också klart dyrare att skaffa sig lägenhet högre upp i Kista torn än nära marken. För det får du en längre hissresa, men å andra sidan möjligheten att se in till city i klart väder. Eller till Uppsala, om du föredrar det.

Höga hus kommer att bli vanligare i det växande Stockholm, tror JM-cheferna på plats. Det möjliggör många bostäder i bra lägen, som här, precis intill Kistas tunnelbana och galleria. Samtidigt kan man spara grönmark.

Den uppfattningen är naturlig och har länge varit vanlig i debatten, men ändå känner man sig ganska ensam där uppe vid takräcket på Kista torns terrass. Stockholm är, med några få undantag, relativt lågt bebyggt. Det gäller även här i ”skyskrapeklustret” Kista. Varför?

Politiskt motstånd är förstås en anledning. Marken är mest attraktiv centralt i staden, men den som vill bygga högt i innerstaden riskerar att jagas ut ur länet av en folkpartistisk lynchmobb. Bromma flygplats är en annan orsak: Storslagna höghusplaner i exempelvis Marieberg ligger nu i träda på grund av inflygningsrutten.

Minst lika viktigt är dock byggarnas ekonomiska incitament. Enligt JM ligger byggkostnaden för ett höghus av Kista torn- typ omkring 15 procent högre än för ett vanligt hus. Det behövs betydligt mer avancerade markarbeten, kraftigare stomme, fler hissar, sprinklers där brandkåren inte når upp, och så vidare. En hel våning i husets mitt har avsatts för olika typer av servicefunktioner. Det blir mindre att sälja.

Projektet Kista torn började med en markanvisningstävling i stadens regi år 2001. Efter många turer och byte av byggherrar beslutades om produktionsstart 2012. 15 år efter markanvisningen, sommaren 2016, ska alla lägenheter vara inflyttade. Visst ger Kista torn många lägenheter per använd kvadratmeter mark, men antalet bostäder per projektår blir mindre imponerande.

Nu står det ändå där, och gott så. Det bor få folkpartister i Kista.

När man från taket tittar ut över Järvas gröna vidder och alla stadsdelar med glest placerade hus är det ändå svårt att slå undan tanken: Hade det inte funnits ett enklare sätt att bygga 266 lägenheter?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

JM: "Höga" krav. :-)

Bo Lagerqvist, 09:30, 20 april 2015. Anmäl

En spännande resa med Mogerts muraler

muralMuralmålning i Lyon.

Stockholm ska satsa på muralmålningar. Tillsammans med franska CitéCréation ska staden smyckas med stora väggkonstverk, så spektakulära att de till och med ska locka utländska besökare. Det har den rödgrönrosa majoriteten bestämt, meddelade kulturborgarrådet Roger Mogert (S) i tisdagens DN Kultur.

Ett spännande initiativ, med potential att sätta stora avtryck. Man kan dock undra hur de tänker att det ska gå till. I den nya muralmajoriteten sitter partier som tyckte att det var ett estetiskt övergrepp att bygga radhus i Hammarbyhöjden, eftersom det bröt för abrupt mot de genomgående vita flerbostadshusen från 1930-talet.

Muralmålningar, vars hela poäng är att sticka ut och bryta mönster, ska enligt plan uppföras i alla stadsdelar. Förändringen är dessutom rent estetisk och kan inte ursäktas med behovet av fler bostäder. De grupper som betraktar Stockholms stadsdelar som arkitektoniska friluftsmuseer lär således få krupp både en och två gånger när Roger Mogert sätter igång.

Man får ändå hoppas att det faktiskt blir av, i någon form. Idén är det inget fel på – en snygg muralmålning kan vara ett lyft för vilket område som helst.

Det finns dock en liten twist. Den nya majoriteten gillar inte bara stadsdelar med sammanhållet uttryck, de är också mycket inne på det här med medborgarinflytande. Få är de problem i Stockholm som inte ska hanteras genom dialog med de närboende.

Det gäller även här. Medborgarna i de olika stadsdelarna ska vara med och bestämma hur konsten ska se ut, enligt Roger Mogert. Muralmålningarna ska vara en chans för stockholmarna att förmedla sin egen bild av hemtrakterna. Målningarna ska dock utföras av professionella konstnärer.

Det låter förstås mycket sympatiskt, men man ser nästan den stackars kommunala tjänstemannen framför sig:

”Jo såhär, monsieur Fronton, vi uppskattar som sagt din vision om ett pulserande, abstrakt mönster som speglar stadens dynamik, men nu är det som så att Berit på Nötknäpparstigen tydligt har efterfrågat en katt i motivet. Karl-Henry på Ica tyckte att fotboll är en viktig sak här i Tallhagen och Abdi från Blöthakeskolan gillar grönt bättre än blått. Ordnar du det?”

Nå, kanske inte riktigt så. Men lite av poängen med konst och konstnärer brukar ju annars vara att de tar fram och visar oss saker vi faktiskt inte tänkt på förut. Ska framställandet i stället följa minsta motståndets lag torde risken vara uppenbar för att det slutar som det alldeles för ofta slutar när nya hus ska byggas – resultatet blir ganska intetsägande, och ingen blir nöjd.

Men vem vet – det kanske blir alldeles fantastiskt. Och blir det inte det så är det inte hela världen det heller.

En mycket praktisk sak med muralmålningar är ju att det bara är att måla över dem om man skulle ångra sig. Eller i värsta fall bara tvätta bort och glömma alltihop.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Farsta – det nya New York

Kolumn i måndagens DN Stockholm.

Visste du att Farsta är Stockholms svar på East Harlem?

Nu vet du i alla fall. Jämförelsen såg dagens ljus i förra veckan, i samband med en konferens för stadsplanerare ordnad av ”kunskapsplattformen STHLMNYC”. Det handlade om hur Stockholm respektive New York ska kunna utveckla Farsta/East Harlem på ett bra sätt.

”Områdena är lika på det sättet att de ligger attraktivt nära natur och vatten och med bra kollektivtrafikförbindelser till stadskärnan”, förklarade initiativtagaren Linda Schuur för Tidningen Farsta/Sköndal.

Om den beskrivningen kan man förstås tänka en del. Exempelvis att det finns ett antal områden i Stockholm som i så fall är svar på Harlem – natur, vatten och kollektivtrafik är ju inget helt unikt för Farsta.

Farstas nya liv som Harlem föranledde tidningen Nöjes­guiden att sammanställa vilka saker i Stockholm som är vad i New York. Det blir en lista med lång historia.

South of Houston Street, SoHo, blev redan på 90-talet South of Folkungagatan, SoFo. Drömmen att göra stackars Årstafältet till Stockholms Central Park är urgammal. Mer sentida är mäklarpåhitt som att kalla delar av Vasastan och Norrmalm för Midtown Stockholm och Hornstulls besatthet av Brooklyn.

Det är också bara någon vecka sedan en pigg redaktör på Mitt i-tidningen fick för sig att utse Liljeholmen till Stockholms Manhattan – där finns ju faktiskt ett par höga hus. Liljeholmen får dock se sig utmanad av Marieberg, som Social­demokraterna för ett par år sedan ville ge samma etikett. Så håller det på.

Fånigt? Tveklöst. Skadligt? Inte nödvändigtvis.

Det är naturligtvis i grunden bra om Stockholms politiker och planerare har ögonen öppna och gärna tittar på goda exempel i utlandet. I den här spalten pekades häromveckan på Londons politiska system som en tänkbar förebild för ett nytt i Stockholm.

Vi i Sverige har trots allt inte uppfunnit alla hjul i världen, även om det ibland kan låta så när statsministern talar.

Däremot verkar det kanske inte alldeles vidsynt att hela tiden och varje gång titta just på New York. Det finns ju ett antal storstäder i världen som är betydligt mer jämförbara med Stockholm ur både historiska, geografiska och demografiska aspekter.

Det är dock bara att vänja sig. Strax före påsk utgick ett officiellt brev från Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) till New Yorks borgmästare Bill de Blasio.

”Staden New York och staden Stockholm är distinkta och unika platser. Jag tror att våra städer delar såväl många möjligheter som många utmaningar”, skriver Wanngård i brevet, som avslutas med en inbjudan till de Blasio att besöka Stockholm och prata vidare om bland annat hållbarhet och förskolor. Förslagsvis i december i år.

Inget svar har den här spalten veterligen registrerats än, men för Stockholms värdighets skull får vi utgå från att det bara är en tidsfråga.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

PP NN, du hittar svaret i det du själv skriver. De städerna du räknar upp är mer lika Stockholm, "närmare till hands". Men vad stockholmarna efterfrågar är mer urbanitet, mer täthet - högre hus. Mer likt Riga och Helsingfors vill vi inte vara. Hamburg möjligen. New York är liksom själva sinnesbilden för bra stadsbyggnad. Stockholm är mer New Yorks motsats LA. Utspritt, glest, bilberoende. Motorvägar, köpcentrum. Men det är inte vad vi vill ha så därför blir referenspunkten just New York.

nej jta, 17:11, 13 april 2015. Anmäl

...hands, men det är ju inte lika hippt för Nöjesguiden såklart. Mer produktivt, men det är ju inte så intressant längre. Och roligare, för hur uttjatat är inte NY egentligen? Fast det är klart, man kan ju inte prata fulengelska i Hamburg. Och i Dublin begriper man inte engelskan, för den låter inte som i House of Cards.

PP NN, 10:52, 13 april 2015. Anmäl

Detta ständiga NY-trams. Varför måste Stockholm/Sverige alltid ha "svar på" något i NY? Varför kan vi inte ha självförtroende och vara öppna för andra SAMTIDIGT som vi inspireras utifrån? Och som VBK skriver, utan att fixera oss vid USA och den engelsktalande världen som vi faktiskt bara tror oss ligga nära. Jag utgår från att skattepengar går in i detta... Har Wanngård skickat brev till Rigas, Helsingfors, Dublins och möjligen Hamburgs borgmästare? Det ligger ju betydligt närmre till...

PP NN, 10:49, 13 april 2015. Anmäl

En ödmjuk och härlig opposition

oppo

Påsken är återuppståndelsens tid. På påskdagen steg Jesus upp från dödsriket. På tredjedag påsk i år klev sedan Anna Kinberg Batra (M) upp ur sitt slukhål och krävde att regeringen skulle ”hedra decemberöverenskommelsen”.

Jesu uppståndelse ledde förstås till viss förvirring i omgivningen, och detsamma gällde för Kinberg Batras.

Hedra hur? Genom att regeringen till skillnad från alliansen faktiskt ska rösta på sin budget i slutvoteringen? Det kan nog ordnas.

Som uppföljning kom onsdagens artikel på DN Debatt. Alliansens partisekreterare levererade årets minst oväntade politiknyhet, att man framöver ska lägga fram enskilda budgetmotioner.

”Vi är och ska vara en aktiv opposition”, skrev man också.

Den typen av formuleringar ingår numera alltid i den borgerliga pratrepertoaren: Vi ska vara en kraftfull opposition i frågan om ditten. Vi sätter press på regeringen om datten.

Här finns ett litet kommunikativt problem inbyggt. För varje gång du själv känner dig tvungen att förklara hurdan du är ökar risken för att andra uppfattar dig precis tvärtom.

Jämför med att sitta på en fest bredvid någon som oavbrutet beskriver sig själv som en ”ödmjuk och härlig person”.

Artikeln slutade dock inte där. Efter en passage om decemberöverenskommelsens nödvändighet förklarade partisekreterarna att ”denna regerings politiska mandat är mycket svagt. Vi kommer ta ansvar för att landet kan skötas, men inte misskötas”. Vidare klagade man på regeringens ”vänsterkompromisser”.

Vilket leder oss åter till decemberöverenskommelsens grundläggande paradox. DÖ, som i huvudsak var de borgerligas verk, har gjort regeringens mandat mycket starkare än det egentligen är. Vidare gör regeringen ”vänsterkompromisser” inte bara för att dörren till ”högerkompromisser” är stängd (av allianspartierna), utan också för att DÖ indirekt kräver det.

Tron på Jesus och berättelsen om påsken spred sig snabbt och växte sig starkare med tiden. Mycket lite tyder på att decemberöverenskommelsens evangelium går ett liknande öde till mötes.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0