Är den borgerliga hoppborgen stor nog?

Doften av popcorn ligger tät i Almedalsparken på tisdagen. Lite överraskande är det Kristdemokraterna, och inte de traditionella folkrörelsepartierna C och S, som satsat mest på att skapa småskalig folkfest. Godiset är gratis och vädret kan ingen klaga på.

Familjens röst i svensk politik har även ordnat en hoppborg där föräldrar kan lämna in sina rastlösa avkommor. Max fem avkommor åt gången och på eget föräldraansvar – naturligtvis.

Sommartrivseln står i viss kontrast till det budskap som den nya partiledaren har med sig till Almedalen. Ebba Busch Thor rider in i Visby och drar lans mot identitetspolitiken, stökiga gäng på biblioteken, klotter och Islamiska staten. Det är närapå en full hand i det frågekomplex som brukar engagera den mer kulturkampsorienterade högern i Sverige nuförtiden.

Händelsevis är det också samma frågekomplex som Centerpartiet och Annie Lööf är tämligen ointresserade av – vilket med all tydlighet poängterades i samma park i söndags.

Lööf pekade då med båda händerna ut riktningen för vad ”hennes borgerlighet” skulle göra och inte göra framöver, och då var fokus på skatter, valfrihet och ”öppenhet” snarare än på några hårda tag mot något.

Det sedvanliga surret tar vid på scenerna runt om parken. Riskerar kanske Busch Thors hårdföra attityd, på tvärs med partiets historiskt mjuka profil, att skrämma bort KD-väljare?

Vilka väljare då, kan man lite cyniskt undra. En snarlik analys tycks ha gjorts på partihögkvarteret.

När alliansens framtida hållbarhet diskuteras har utgångspunkten ofta varit de mindre partiernas förhållande till Moderaterna. Borde de kanske ”profilera sig på egen hand”, eller kommer någon på sikt rent av närma sig Socialdemokraterna?

Den frågan är förmodligen felställd. Efter några dagar i Visby känns det som att den stora frågan är hur de veligt mellanborgerliga partierna, Moderaterna och Folkpartiet, ska förhålla sig till sina åt varsitt högerhåll radikaliserade kamrater.

”Jag viker inte en tum”, sade Annie Lööf i sitt tal. Det verkar inte Ebba Busch Thor heller ha några planer på att göra, och just nu är det lite svårt att se hur båda två ska få plats i framtidens borgerliga hoppborg.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Moralmåndag med Nya Reinfeldt

Sidan 2-kolumn i tisdagens DN.

På måndagen kom Fredrik Reinfeldt till Visby. Dels i egen tillbakadragen person, sades det, men framför allt i formen av en ande.

Det började redan på förmiddagen, när Magdalena Andersson kallat till extrainsatt pressträff med anledning av den dramatiska utvecklingen kring Grekland och euron.

Den som väntat sig ett brandtal, eller ens en subjektiv kommentar, blev förmodligen besviken. Finansministern bjöd på en knastertorr nationalekonomisk föreläsning i rakt nedstigande led från Anders Borg, och svarade sedan att vi naturligtvis får vänta och se. Oavsett fråga.

Crescendot inföll sedan vid halv fyra-snåret på eftermiddagen. Stefan Löfven kallade till presskonferens i en skolsal och lät meddela att han dagen till ära avsåg lansera begreppet ”utvecklingsmoral” – en utveckling av den ”gör din plikt”-retorik som statsministern slog an på S-kongressen härom månaden. Det ska utläsas som att var och en har en skyldighet att utbilda sig, byta bana eller något annat eventuellt obekvämt om samhällsförändringen så kräver.

Känns det igen? Kanske borde Löfven följa med Fredrik Reinfeldt runt i parkerna, på den där bok-och-föreläsningsturnén om att ställa om mitt i livet.

Delar av den radikalare vänstern har redan ifrågasatt statsministerns nya individfokus, och visst kan man förstå om en och annan känner sig lite blåst. Den som till äventyrs lyssnade på retoriken före valet kunde ju lätt få intrycket att det mesta skulle ställas till rätta för de flesta om bara borgarna slutade yxmörda den svenska modellen med skattesänkningar och RUT-avdrag för poolrengöring.

Allt var hur som helst inte askgrått i Socialdemokraternas Visby på måndagen. Dagens huvudnummer, vid sidan av det moraliska utvecklingsdirektivet, var de tre miljarder kronor som nu ska satsas på höjda lärarlöner.

Man kunde nästan höra Stefan Löfvens stora korporativistiska hjärta slå extra hårt när samtliga inbjudna gäster på pressträffen, de två lärarfacksordförandena och en S-ledamot i Sveriges kommuner och landstings förhandlingsdelegation, samtliga sade sig vara nöjda med reformen.

En sak som Fredrik Reinfeldt hade och som Stefan Löfven ännu saknar är dock förmågan att svara övertygande nonsens på
obekväma frågor. Nu blev det lite stelt i salen när två ganska väntade invändningar restes: 1) Anser S alltså att lönegap är av godo just vad gäller lärare kontra andra yrkesgrupper, och 2) givet att S styr och har styrt i merparten av landets kommuner – hur kommer det sig att man låtit lärarna få för låga löner?

Med lite tillämpad utvecklingsmoral kanske även den typen av saker kan hanteras reinfeldtskt till nästa år.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Mager skörd trots närodlad trivsel

Sidan 2-kolumn i måndagens DN.

Visbyhimlen är klarblå och stämningen i medeltidsidyllen är lugn, för att inte säga saktfärdig, när årets politiska sommarkollo smyger igång kring lunch på söndagen.

Ett par kinesiska turister tittar förundrat på de paviljonger som snickras upp kring tvärgatorna i Visby hamn. Ute i Almedalsparken sitter ett tiotal piratpartister (ja, det finns så många) och har picknick i godan ro.

Den enda föraningen om världen utanför är TV4:s stora tv-skärm, strax intill parken. Där berättar nyhetsuppläsaren med olycksbådande stämma om Greklandskris, terrordåd och mord. Går man några tiotal meter bort hörs den dock inte längre. Skönt så, tycker nog många.

Partierna gör förstås vad de kan för att skapa drama i idyllen.

”Utspelen för att möta Sveriges samhällsutmaningar är klara. Håll i er”, twittrar Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé.

Den som vill kan se en språklig förskjutning här. Är det verkligen ”utspel” som möter Sveriges samhällsutmaningar? ”Utspel” är ett ord som signalerar taktiserande, positionering snarare än resultat. Faktisk politik brukar kallas ”reformer”. Om man ska vara petig.

I dag är det dock Centerpartiet som står för utspelen, och visst går de att beskriva som reformer. Annie Lööf står på en bädd av klöver i ett tält och pratar om grön skatteväxling för sammanlagt fyra miljarder kronor. Tankarna känns igen, även om lite är nytt. Det är närodlad politik med förra säsongens råvaror, uppfrästa med ekologisk lök.

Vilket förstås inte är något att klaga på i sig. I all nyhetsjakt är det lätt att glömma att utbudet av politiska ståndpunkter är begränsat. Den som kommer med en helt ny tanke till varje presskonferens har antagligen inte tänkt klart.

Centerpartiet befinner sig annars i en lite märklig situation. Många kurvor pekar åt rätt håll – förtroendet växer både för partiledaren och för partiets politik på nyckelområdet miljö. Annie Lööf seglar till skillnad från förr i medial medvind och verkar liksom partiet också gilla oppositionsrollen högt och rent.

Humöret är på topp. Det är bara väljarstödet som saknas.

Lanseringen av ”Annieansen”, med Lööf som självutnämnd oppositionsledare, får nog sägas ha misslyckats. Trots det stora blå partiets långa partiledarvakuum tenderar folk som varken vill ha regeringen eller SD att stötta Moderaterna i första hand. Som vanligt. I senaste DN/Ipsos är C med 5,4 procent till och med passerade av det allmänt utdömda Folkpartiet.

Å andra sidan har Centerpartiet mest pengar och flest kändisar engagerade i sitt Almedalsprogram. Sådant kan vara minst lika viktigt för självkänslan, ett eftervalsbaksmällans år som detta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hur många elstängsel behöver politikerna i landstinget?

Måndagskolumn i DN Stockholm.

På valnatten den 14 september 2014 höll Stefan Löfven segertal. Det borde han inte ha gjort. Den överoptimistiske statsministern, stödd på 43 procent av väljarna, sprang in i elstängslet den 3 december, när Sverigedemokraterna valde att sänka regeringens budget tillsammans med den borgerliga oppositionen.

Vilket för oss in på situationen i Stockholms läns landsting.

Vi regerar vidare, tutade den borgerliga alliansen efter valet. Trots att man backat kraftigt, förlorat den egna majoriteten och fått in en vågmästare – SD – vars landstingspolitik få (om ens de själva) hade någon riktig koll på.

Finanslandstingsrådet Rosdahl (M) hittade fram till elstängslet även han, även om det dröjde lite längre.

I förra veckan röstade SD med de rödgröna, mot alliansens föreslagna prishöjning på SL-biljetter. Med konsekvensen att det plötsligt stod ett hål på sisådär 700 miljoner kronor och gapade i landstingets budget. Hoppsan.

Borgerliga politiker och anställda gaphalsar röt det som brukar rytas från bägge håll när något liknande inträffar: Titta, de rödgröna har kastat sig i armarna på SD! En anklagelse som förmodligen ska läsas som att det är rasistiskt att inte höja priset på SL-kort, eller något sådant. (För tydlighets skull: Det är det inte.)

Vissa försökte argumentera för att det var hyckleri av Socialdemokraterna att inte hålla sig till Decemberöverenskommelsens anda. Den gäller alltså bara när det är S som har makten! rasade man.

Det är en felaktig tolkning. Decemberöverenskommelsen gäller mycket riktigt bara i riksdagen – eftersom den slutits i just riksdagen. Det är än så länge bara riksdagen som har bytt till ett parlamentariskt låtsas-system för att vissa partier inte ska behöva vara med och bestämma.

Allvarligt talat. Det här är inte seriöst.

Sveriges politiska system, i kommuner, landsting och (egentligen) riksdag, bygger på att man skapar majoriteter för politiken. Det är inget ovanligt system. Tvärtom är det standard i flertalet demokratiska länder.

Det är heller inte systemets fel att några av dess aktörer vägrar släppa en tio år gammal tanke om hur det egentligen borde fungera, vilka som ska leka med vilka och vilka som inte ska vara med.

Väljarna har inte gett något självutnämnt block egen majoritet. Däremot har väljarna valt in Sverigedemokraterna. Vill man då inte samarbeta med SD så får man samarbeta med någon annan.

Jag är ledsen om det här framstår som pedagogiskt i överkant – det är det garanterat för flertalet läsare, men tydligen inte för politikerna.

Det är Moderaterna som ivrigast förfäktat blockpolitiken och i grunden för deras glöd ligger Socialdemokraternas historiska dominans. Genom borgerlig sammanhållning ska den socialdemokratiska makthegemonin balanseras och brytas. Allt annat än en stark icke-socialistisk pakt kommer att leda till att Tage Erlander återuppstår och inför löntagarfonder. Ungefär.

Om den tanken är överspelad i riksdagspolitiken – S har numera 30 procent, inte 50 – så är den direkt befängd i Stockholm.

Det är inte Socialdemokraterna som är Stockholms dominerande politiska kraft. Det är Moderaterna. Trots ett katastrofval där M tappade 8,57 respektive 7,22 procentenheter behöll man positionen som största parti i både landsting och stad.

Precis som Stefan Löfven inte borde ha stått där och låtsats ha vunnit valet i september så kanske Moderaterna skulle prova lite ödmjukhet i landstinget.

Sträck ut handen i den minst tråkiga riktningen. Försök bygga en stabil majoritet. För den som hörde tongångarna hos oppositionen efter valet framstår det i alla fall inte som ett på förhand dödsdömt projekt.

Med SL:s havererade ekonomi, sjukvårdens problem och miljardjätten glufs-glufs i form av Nya Karolinska saknas inte akuta problem att ta tag i för ett handlingskraftigt styre.

Det är möjligen lite svårare för alla inblandade än att sitta och käfta på Twitter om vem som är minst kompis med SD, men det vore oändligt mycket värdigare.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholms snapsvisor 2015

sthlmsnaps

I går publicerade vi 2015 års partipolitiska snapsvisor. Det är en viktig tradition. En lika viktig tradition är dock Stockholmssnapsvisorna, som i vanlig ordning publiceras i DN Stockholm på midsommarafton. Och här. Nu. Skål.

snapsavdelare7

Överklagarens sommarvisa
(Melodi: Idas sommarvisa)

Du ska inte tro du får bygglov här
För nu kommer jag sätta fart
Och vara till åbäke och besvär
Sådär så det aldrig blir klart
Jag kämpar i alla instanser
Beväpnad med tung juridik
Sen kedjar jag fast mig i svansen
Och orsakar kalabalik

Jag strider för fisken i bäcken
Och skalbaggebon här och där
Jag har advokater i säcken
Kontakter från min karriär
Ja, jag har så viktiga ställen
Så barnen får flytta omkring
Och helst kan de skickas till fjällen
För då blir det byggt ingenting

snapsavdelare7

SL-visan
(Melodi: Vi gå över daggstänkta berg)

Vi står här bland skogar och snår (fallera)
Först gick växeln och sen krascha’ våra spår (fallera)
Några pengar finns det inga
Det är bäst att börja springa
Eller rida på en get eller ett får (fallera)

Vi står här och väntar på buss (fallera)
Eller sitter ner med träsmak i vår stuss (fallera)
Men vår linje har försvunnit
Nu när budgeten har brunnit
Kanske någon med en häst kan ge oss skjuts? (fallera)

snapsavdelare7

Mogerts snickarvisa
(Melodi: Emils snickarvisa)

Till Blasieholmen ränner han
Nu går det riktigt fort
De tänker bygga kärnkraftverk
Ja, nånting jättestort
Borgarrådet sade vadå
Om Wallenberg vill pröjsa så
En mässingscell för herr Nobel
(Och möteshall för Grand Hôtel)

snapsavdelare7

Jag tror på NKS
(Melodi: Jag tror på sommaren)

Jag tror, jag tror på NKS
En stor och jättefin excess
Jag pyntar den i svindyr frack
Revisorn får en hjärtattack
Jag tror på drömmar i det blå
Och notan kan nån annan få
Ett landstingsråd med sin kalkon
Som kostar uppåt en biljon

snapsavdelare7

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Politiska snapsvisor 2015

polsnaps

Det är dagen före midsommar i Sverige, och som vana läsare vet är det då dags för bloggens viktigaste tradition: Årets partipolitiska snapsvisor. Eftersom det här är en samarbetsblogg får alla partier sin egen. Skriv ut, ta med till fredagens lunch och känn den ideologiska gemenskapen. Funkar lika bra vid regn.

Glad midsommar, partister!

snapsavdelare7

Sverigedemokraterna
Sommarbrev till Blekinge-kolonien
(Melodi: Brev från kolonien)

Hejsan morsan, hejsan stabben
Sommarbrev från Sverigegrabben
Nu har vi blitt av med stressen
För i våras lekte vi Moskvaprocessen

Lille Gustav var en plåga
Skulle käfta i varje fråga
Det där gjorde mig frustrerad
Men nu är han slängd i brunnen och hanterad

Lille William, satans kotte
Tänkte kuppa, leka trotte
Men Mattias kom och tog hand
Om honom innan det hann bli en riktig skogsbrand

Vi drack mjöd här på kansliet
Det är vi som är partiet!
Kram och kyss från presidenten
Men nu ska vi ut och bränna dokumenten

snapsavdelare7

Moderaterna
Finn Bengtssons sommarvisa
(Melodi: Stockholm i mitt hjärta)

D.Ö. i mitt hjärta
Låt mig begrava dig nu
Avlad i eftervalssmärta
Dårarnas pakt, det är du

Av riksdagsstrukturer jag känner
Är du nog dummast av allt
Om vi hittar ett gäng nya vänner
Kan Sverige bli mindre kallt

snapsavdelare7

Folkpartiet
Det är liberalt att vara på den säkra sidan
(Melodi: Nu grönskar det)

Nu grönskar det i dalens glänt
Och sen så blir det höst
Kom med till vårt partikonvent
Men överväg din röst
Med Ohlsson eller Ullenhag
Kan vi gå hem bland barn
Det fyller oss med obehag
Och därför blir det Jan

Långt bort från gammal allians
Vi glatt vår kosa styrt
Vi har dansat vår förnyardans
Och tycker massa dyrt
Vi har rätt, som var och en förstår
Men löningen är skral
Vi får byta Sveriges väljarkår
Till någon liberal

snapsavdelare7

Kristdemokraterna
Den blomstertid som dröjer
(Melodi: Den blomstertid)

Den blomstertid som skulle
Med Ebba tagit fart
Och lett oss till en kulle
Den borde komma snart

Ty nu den oss påminna:
Trots allting som har hänt
Så kan man helt försvinna
Med bara tre procent

snapsavdelare7

Socialdemokraterna
Uti vårt styre
(Melodi: Uti vår hage)

Uti vårt styre får alla en chans
En allians
Av ideal och pragmatisk substans
Kom bomber och kom granater
Kom shejker och moderater
Så klipper vi av våran gröna svans

Uti vårt Sverige där finns det en pakt
Som ger oss makt
Utan att gå på nån väljarejakt
Kom bindgalna diktaturer
Kom proggiga trubadurer
För alla ska med, i sin egen takt

snapsavdelare7

Vänsterpartiet
Sjöstedts vals
(Melodi: Sjösala vals)

Jonas, ja han skuttar med ett smil ur sin säng
Petad från regeringen, ändå i smöret
Jonas måste stötta, annars får Stefan däng
Det är liksom det som är D.Ö.:s poäng

Ser ni hur han gungar i svulstig retorik?
Med inget som betungar, men mycket politik
Och se, så många frågor där han kan slå på Åsa Romson
Flyktingar, kärnkraften, EU och massa kol

snapsavdelare7

Centerpartiet
Drömmen om Sovjet
(Melodi: I natt jag drömde)

I natt min dröm var ruskigt svår
Jag vaknade av svett
Jag drömde vänstern styrt ett år
Och allt var som Sovjet

Jag drömde om ett jättefack
Med vapenmakt och hot
Sen gick de till frontalattack
Och sänkte RUT och ROT

Det fanns inga chaufförer mer
Och ingen vårdaffär
Så varje direktör drogs ner
Och blev en proletär

På gatorna stod folket still
I kö till brödstation
För ingen kände längre till
Det ordet subvention

snapsavdelare7

Miljöpartiet
Gröna landskap
(Melodi: Öppna landskap)

Jag trivs bäst i gröna landskap
Långt från makt och Rosenbad
Med Finansens gnäll på avstånd
Så att själen kan va’ glad

Jag trivs bäst i gröna landskap
Där ingenting får fart
Där drömmarna står högt i skyn
Och ingen tänker klart

Där bränner jag min friårslön
På att bygga mikrobryggeri
Och målar om med kopparfärg
Med lust och energi

Jag trivs bäst i gröna landskap
Långt från Stefan vill jag bo

snapsavdelare7

BEHÖVER DU FLER SÅNGER?
Partipolitiska snapsvisor 2014
Partipolitiska snapsvisor 2013
Stockholmsvisor 2014
Stockholmsvisor 2013

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 43

Stadshusrapporten: VA-taxor och välfärdsföretagande som en mänsklig rättighet

Stockholms kommunfullmäktige sammanträdde på måndagen för sista gången innan sommaren. Man beslutade bland annat om en ny strategi för Stockholms kajer och om en instruktion till det nybildade Rådet för mänskliga rättigheter. Bostadsprojekt klubbades också – ett för 300 hyreslägenheter i Älvsjö och ett annat för drygt 300 bostäder vid Midsommarkransen. Avgiften i den kommunala Kulturskolan ska sänkas, medan taxan för kommunalt vatten och avlopp höjs. Dessutom blir det en ny bro över stambanan i Västberga, pris 197 miljoner kronor. Här är mötet i korthet.

14.05
Hela timmen för interpellationsdebatter kommer att handla om illegala bosättningar för EU-migranter runt om i staden. Det är Bo Sundin (M) som tar upp frågan, och han tycker inte att den rödgrönrosa majoriteten gör tillräckligt för att komma tillrätta med problemet. Majoriteten tycker tvärtom att de gör mycket. Feministiskt initiativ tycker att lösningen är bostäder åt alla – bostad listas som en mänsklig rättighet av FN, påpekar Fi. Anna König Jerlmyr (M) invänder att hon ser fram mot höstens budget, för att se hur de rödgrönrosa ska ordna den saken.

14.40
Maria Danielsson (SD) anför att ett generellt tiggeriförbud skulle lösa ”Moderaternas och alla andras problem”.

15.54
Presidiet ryter till mot viss oordning i salen. En av de skyldiga visar sig vara Sten Nordin (M), före detta finansborgarråd som nu (tillfälligt?) tagit rollen som killen längst bak i klassen. Han bär dock inte keps och skärper sig efter tillsägelsen.

16.13
Stockholm ska få en ny kajstrategi och Erik Slottner (KD) är mycket kritisk till att rörlig sjöfart ska prioriteras framför exempelvis restauranger. Det är ju bra med folkliv! Miljöpartiet försvarar strategin med att man inte bör låsa kajernas användning innan man vet hur man vill använda dem för kollektivtrafik till sjöss. Vänsterpartiet försvarar också strategin, och är skeptiska till ”marknaden” (det vill säga eventuella restauranger vid kajerna). För en utomstående är tvisten lite svårbegriplig. Vad sägs om att ha restauranger på båtar? Då kan de ju enkelt flyttas om det behövs.

16.50
Fi fick inga borgarrådsposter i den styrande koalitionen, däremot lovades de att få leda ett ”Råd för mänskliga rättigheter” i stadens regi. Nu ska man anta riktlinjerna för detta råd, och oppositionen är milt uttryckt skeptisk. Det artar sig till identitetspolitisk maratondebatt mellan framför allt Fi, MP, FP och SD, som då och då bryts av att Ulla Hamilton (M) påpekar att även näringsfriheten är en mänsklig rättighet. Hamilton, som förutom att sitta i fullmäktige är vd för Friskolornas riksförbund, undrar hur Rådet ska förhålla sig till de kommunaliseringar av privata välfärdsverksamheter som de rödgrönrosa genomför. Och som, får man anta, enligt Hamiltons definition alltså strider mot de mänskliga rättigheterna.

17.58
Bortsett från Slussen är Kulturskolans avgifter en av de saker som vållar hetast känslor i Stadshuset. Nu ska de sänkas – avgifterna alltså – och lång debatt vidtar. Alla säger sig vara överens om att kulturskolan är en bra sak, men de borgerliga är mycket kritiska till avgiftssänkningen. Den kommer mest att gynna den breda medelklassen i Stockholm, enligt Moderaterna (!), som hellre ser oförändrade avgifter och riktad hjälp till de mest utsatta hushållen. Det hela artar sig med andra ord till en indirekt debatt om idén med den generella välfärden. Avgiften sänks ändå.

18.27
Fullmäktige beslutar avbryta muddringen av Fagersjöviken, som planerats i syfte att anlägga ett strandbad. Först ska sjön göras ren, menar miljöborgarrådet Luhr (MP). SD är kritiskt.

18.56
Få saker osar jordnära kommunpolitik så mycket som frågan om VA-taxan, alltså avgiften för vatten och avlopp. Nu ska den höjas med 9 procent, och halva Rådssalen anmäler sig till talarlistan. Först efter att Björn Ljung (FP) yttrat kommunfullmäktiges förmodligen vanligaste fras – ”jag vill inte förlänga den här debatten, men …” – kan man till slut klubba höjningen.

19.18
Fullmäktiges ordförande (motsvarande talman) Eva-Louise Erlandsson Slorach (S) tackar ledamöterna för den här säsongen och skickar ut dem till en väntande båt. En stunds trivsel väntar i form av sommarfest. Käbblet återupptas måndagen den 7 september.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommunala kommunikatörer, demokratipengar och verkligheten

Måndagskolumn i DN Stockholm.

Samtidigt som antalet kommunbevakande journalister minskar ökar antalet kommunala kommunikatörer dramatiskt. Den här spalten har varit inne på det förr, och nu finns det siffror.

Enligt en undersökning i Dagens Samhälle har antalet kommunala kommunikatörer/propagandister i Sverige ökat med hela 106 procent över det senaste decenniet.

Stockholm hamnar i toppen med sina 93 kommunikatörer, slagna endast av Göteborg med 145. Värst är dock Helsingborg, som med sina 80 får en överlägsen notering i ligan över flest kommunikatörer per 10 000 invånare (6,2, Stockholm 1).

Den pratande industrin växer i det offentliga, och den är dessutom självgenererande. Med fler kommunikatörer blir det fler projekt som i sin tur kostar nya pengar – en kommunal kokbok, för att ta ett aktuellt och övertydligt exempel.

På så sätt är det lite som med kommunala arenaprojekt. Ni vet, först bestämmer kommunen att det är viktigt med en ny arena. När det sedan finns en ny arena så blir det viktigt att den fylls med innehåll, det vill säga olika typer av evenemang. Som också tenderar att kosta pengar.

Skulle sedan den största hyresgästen, exempelvis den lokala elitklubben i ishockey, få ekonomiska problem – ja, då blir det en kommunal angelägenhet att medelst skattemedel hålla klubben under armarna. Man kan ju inte riskera att arenan står tom.

Nåväl. Nära den pratande industrin står demokratiindustrin. Eftersom alla är överens om att det är bra med demokrati är ordet en fantastisk etikett för den som vill få igenom sin idé, och etiketten används således flitigt.

För Stockholms rödgrönrosa styre är närdemokrati särskilt prioriterat. Alla stadsdelsförvaltningar tilldelades därför inför i år en påse pengar, sammanlagt 45 miljoner kronor, att användas för att utveckla den lokala demokratin.

Exakt vad det innebär är inte alldeles klart definierat, men såvitt vi kunnat se handlar det om många olika saker. Med det gemensamt att de låter – och säkert i de flesta fall är! – väldigt trivsamma: Ungdomsråd, stadsodlingar och fonder där folk kan söka projektpengar. Bland annat.

De borgerliga under ledning av superkverulanterna i Folkpartiet har dock bestämt sig för att plocka en enkel poäng här, och man får säga att de rödgrönrosa gjort det enkelt för dem.

Samtidigt som demokratipåsarna delas ut dras nämligen svångremmen åt på andra håll. I exempelvis stadsdelsområdet Hägersten/Liljeholmen presenterades nyligen en allmän besparing på förskoleområdet med 2 procent. Vilket naturligtvis kommer att märkas i verksamheterna – större barngrupper, färre vikarier, mindre kompetensutveckling för personalen.

De borgerliga ser förstås sin chans. Man menar nu att den lokala demokratipåsens 2,6 miljoner kronor borde omfördelas, från sidogodis som stadsodlingar till kärnverksamheten förskola.

Man ska inte ställa det ena mot det andra på det sättet, menar majoriteten. Den linjen verkar dock inte riktigt ha gått hem nere på marken.

Tidningen Liljeholmen/Älvsjö rapporterade i förra veckan om hur ett stort antal upprörda föräldrar begett sig till stadsdelsnämndens möte, för att framföra bland annat just den synpunkten: Satsa på barnen i stället för på plantor.

Det är inte alldeles förvånande. Småbarnsföräldrarna i det mycket rödgrönrosa Hägersten gillar säkert både stadsodlingar och samtalsklubbar, men neddragningar i förskolan var inte vad de tänkte sig när de röstade för maktskifte.

Vad vi lär oss av detta? Ingenting nytt, egentligen.

Levererar du inte i grunduppdraget kan inte ens 93 kommunikatörer med varsin storslagen vision hjälpa dig.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

De grå slipsarnas skolavslutning

När riksdagens sommaravslutande partiledardebatt brakade loss på onsdagen var det i det stora hela en välbekant symfoni som bjöds.

Stefan Löfven försökte i vanlig ordning vara samlande statsman och Palmepolemiker på samma gång, med sedvanligt blandat resultat. Åsa Romson sade ”samarbetsregeringen” fyra gånger i varje konfrontativ replik.

Moderaterna kverulerade om några miljarder, Jan Björklund sörjde kärnkraftens hädangång och Centerpartiet beklagade att regeringen vill förstatliga ekonomin och slå ihjäl söta entreprenörssälar med rostig spikklubba. Ungefär.

När grunddragen känns igen är det på de små nyanserna man får titta. Som på det faktum att statsministern bytt ut den sedvanliga röda slipsen mot en grå.

Gillar man att övertolka saker kan man förstås se detta som ytterligare ett steg i etableringen av Stefan Löfvens nya ”vet hut-linje”. Det vill säga det kongressbudskap om personligt ansvar som kom att sammanfattas i att ungarna minsann ska göra läxan i stället för att spela spel och titta på Netflix.

Tankegången återkom tidigt i partiledardebatten, åtminstone som retoriska parenteser: Vi ska satsa pengar på en bättre skola (men det kommer också kräva att föräldrar och elever anstränger sig lite mer). Vi ska se till att arbetslösa kommer i utbildning och arbete (men det kräver också att folk tar de chanser de får).

Anna Kinberg Batra svarade på vet hut-utmaningen genom att prata om sommarskola, mitt i skolavslutningstider. Ingen föreslog dock obligatoriska traineejobb på julafton.

Det är en balansgång för Stefan Löfven, det där. Som kongressen visade är vet hut-linjen ingen självklar applådmagnet hos partivänner och externa S-debattörer. Samtidigt bygger Löfven sin regering på Miljöpartiet, vars hela politiska själ är att folk inte alls ska veta hut, och på Vänsterpartiet, som ser varje krav på individuellt ansvarstagande som en strukturell kränkning.

Därmed inte sagt att budskapet är dömt att misslyckas i valmanskåren. Folk som anser sig själva veta hut – de flesta, alltså – brukar i regel tycka att även andra ska veta hut.

Så gick ännu en partiledardebatt för att aldrig återkomma. Anna Kinberg Batra önskade trevlig sommar och lovade å sin sida att återkomma med kraft i höst, eftersom Sverige behöver en ny regering.

Det lät som, och var nog menat som, ett hot. Eftersom Decemberöverenskommelsen gäller även i augusti så var det av allt att döma tämligen tomt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Landstingsmoderater i ivrig fejd med norrländska träd

Onsdagskolumn i DN Stockholm.

Facebooksidan Kan det här trädet i Norrland få fler fans än Kristoffer Tamsons?” närmade sig under tisdagen 4 000 sympatisörer. Givet att trafiklandstingsrådet Tamsons (M) själv har 1 722 vänner på sin Facebooksida får det väl sägas att Norrlandsträdets mål är uppnått, på något sätt, även om jämförelsen haltar.

Och vad handlar nu detta om?

I förra veckan hade Stockholms landsting ett möte med infrastrukturminister Anna Johansson (S), där man beklagade sig över vårens närmast monstruösa problem
i pendeltågstrafiken. Eftersom en stor del av dessa beror på brister som staten rår över menade landstinget att Stockholm bör få en större del av de statliga anslaget till järnvägsunderhåll.

”Vi måste se till att de pengar som ska gå till svensk järnväg går där människor bor och där människor reser, och inte till träd i Norrland”, sade Kristoffer Tamsons. Vilket alltså förargat människor, gissningsvis till större delen sådana som bor norr om pendeltåget.

Var detta ännu en olycklig moderatblunder, som när Anna Kinberg Batra (M) för snart 20 år sedan slog fast att stockholmare är smartare än lantisar?

Knappast. Tamsons utspel ser kalkylerat ut och faller, precis som Kinberg Batras i den tid det uttalades, in i en gammal moderat tradition: Att utmåla sig som huvudstadens riddare mot den ogina sossestaten. Det är en tradition som fått ligga i träda under de år
då Rosenbad behärskats av partikamrater, men nu frustar den åter
i gång med kraft.

Det visar sig också i och med att det kommunala skatteutjämningssystemet kommit åter på agendan. Regeringen vill öka utjämningen, vilket får högern att se ännu rödare än vanligt eftersom de som får bidra mer till stor del är blå Stockholmskommuner.

Inget sticker i ögonen på fördelningsfientliga moderater som skatteutjämningssystemet. Minns när man kring millennieskiftet medvetet körde landstinget med hundratals miljoner kronor i årligt underskott
 i ren protest mot systemet.

Till viss del är ilskan fullt begriplig. Kommuner har en tendens att hitta på saker utanför sin kärnverksamhet, och varför Stockholm ska finansiera festivalsatsningar 
i Göteborg och skrytbyggen 
i Malmö kan vara svårt att begripa.

Å andra sidan har Stockholm fördelar av sin givna position som rikets huvudstad. Ett Sverige utan någon form av kommunal utjämning skulle vara ojämlikt till den grad att vi skulle se ekonomisk massflykt inom landet, till nytta för ingen.

Drar man den regionala isolationismen till sin spets skulle den också kunna få andra konsekvenser. Om exempelvis LKAB:s gruvverksamhet i Malmfälten var kommunal
 i stället för statlig och inget skatteutjämningssystem existerade så skulle Kiruna och Gällivare formligen bada i pengar.

Sådana nyanser är dock inget som lär hålla Kristoffer Tamsons vaken om nätterna. Moderaterna fick 37,9 procent när SCB i maj mätte partisympatierna i Stockholms län exklusive Stockholms stad. En ökning med 5,5 procentenheter jämfört med för ett halvår sedan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2