Den långa och hopplösa jakten på Projektet

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

Socialdemokratisk opinionskris leder till socialdemokratisk krisdebatt. Den följer sin egen naturlag.

Det börjar med att någon (oftast Göran Greider) förklarar att S nu måste driva en mer socialistisk politik, bara så kan trenden vändas. Detta får sedan mothugg från mer marknadsorienterade sossar som förklarar att så är det inte alls, problemet är tvärtom att man gjort sig beroende av Vänsterpartiet och därigenom alienerat mittenväljarna. Positionerna är förutbestämda och låsta. I bästa fall slutar det med att debatten lägger sig efter ett tag, i värsta fall råkar man välja en olämplig partiledare under tiden.

Vad många däremot brukar kunna enas om är att S har behov av nya, stora idéer. Man skulle nästan kunna säga att jakten på det nya projektet är det som förenar den annars spretiga rörelsen. Som SSU:s ordförande Philip Botström sammanfattar det i en DN-intervju (24/1):

Väldigt många frågar: var är det här projektet, var är politiken som känns i magen? Det behövs någonting stort som kan sammanföra stora grupper.

Det låter ju bra. Men eftersom det låtit just så i åratal kanske det är läge att ställa en jobbig fråga: tänk om den där analysen är en del av problemet?

Vad är S i dag? Ett pragmatiskt mitten-vänsterparti. Inte så sexigt kanske, men ändå en början. Det finns trots allt en ganska bred väljargrupp som gillar saker som tillväxt, jämlikhet och ordning och reda. Om man slutar skämma ut sig med interna klanstrider och väljer företrädare som kan förklara vad man håller på med så borde det finnas hyggliga chanser att locka ganska många ur den gruppen. Om ”projektet” välfärdsstaten känns för tråkigt att syssla med så finns ju alltid järnvägen, jobben och klimatet.

På grund av samhällsutvecklingen är det förmodligen utsiktslöst för något parti att hoppas på 45 procent, men även med 23 (eller 31, för att prata valresultat) kan man få en del gjort. KD lyckades exempelvis både avskaffa fastighetsskatten och införa vårdnadsbidraget med hjälp av stödröster runt spärren.

Skulle man sedan råka komma på ”någonting stort” i förbifarten, ja, då får man väl hantera det då. Men det verkar lite onödigt att kasta bort ännu fler år och arbetsgrupper på att jaga efter någon ständigt undflyende helig förnyelsegraal. Man blir så irrelevant som man gör sig.

* * * * *

Tv-programmet Viktors val är tillbaka för en femte säsong. I första avsnittet avhandlas S-krisen, förutsättningarna för maktskifte, trams i KU och MP:s senaste pingisseger. Bland mycket annat. Se det här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0