Sagan om buffelkonungens återkomst

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

gp

Stormiga tider gynnar starka ledare, heter det. Sedan kan de förstås se lite olika ut. Medan andra söker en ilsk Trump eller en hårdhänt Orbán tycks det svenska folkkynnet längta efter… Göran Persson. Tio år efter valförlusten är den en gång så avhånade urtidsbuffeln högsta mode. ”Regeringsduglighet” är, i brist på faktisk sådan, tidens valspråk.

”När det gnisslar i avtalsrörelsen och systemkollapsen mullrar genom bloggo­sfären, då sluter vi våra ögon och mumlar med blossande kinder: regera mig”, som Aron Lund sammanfattade Perssonhajpen på Expressens kultursida (11/4).

Längtan tycks vara ömsesidig. Förr om åren brukade Persson ge audiens till SVT någon gång om året, och då avlägga ett par myndiga kommentarer till samhällsutvecklingen mer generellt. Nu är det annorlunda. Var och varannan vecka dyker Persson upp med specifika synpunkter på allt från snabbtåg (dåligt) till invandring (bör begränsas), Nato (nja) och tiggeri (förbjud). Senast den gångna helgen, då hans bombastiska närvaro i medieflödet sånär lyckades överskugga Mehmet Kaplans.

Göran Persson är numera pr-konsult, varför man alltid bör fråga sig vems ärende han går. Ibland har det varit ganska lätt att räkna ut – som när han ansåg att framtidens städer bör byggas i trä – men just nu är det svårare. En relevant spekulation är därför att han helt enkelt går sitt eget ärende.

Persson är 67 år, och därmed yngre än såväl Hillary Clinton som Donald Trump och Bernie Sanders. Han är årsbarn med nyvalde Labourledaren Jeremy Corbyn.

Vill han tillbaka? Det är långsökt, men visst hade det varit spännande. Med tanke på dagens förvirrade riksdag hade en maktspelare av Perssonkaliber förmodligen bara behövt 15–20 procent för att snickra ihop en fungerande minoritetsregering.

Hur hade en regeringschef Persson hanterat den senaste tidens turbulens? Sannolikt genom att på måndagens presskonferens meddela att han accepterade begäran om entledigande från samtliga sex MP-ministrar. Ingen av dem hade vetat om det på förhand.

Kanske drömmer Persson om att göra en Gudrun Schyman; ta med sig Anders Ygeman och Peter Hultqvist och ställa upp 2018 med nybildade Paternalistiskt initiativ?

Kanske inte. Men i så fall är det nog inte efterfrågan som är problemet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0