Stadshusrapporten: Mumbojumbo, väderdebatt och religiösa hot mot frisbeegolfen

kf

När Stockholms kommunfullmäktige höll julfinal på måndagskvällen stod många hett debatterade frågor på dagordningen. Det beslutades om rätt till heltid för föräldralediga i förskolan, om att höja tomträttsavgälderna för både småhus och flerbostadshus och om att bygga en stor begravningsplats på Järvafältet. I övrigt klubbade man bland annat ett stort antal bostäder och en skola i Midsommarkransen. Här är mötet i korthet.

14.01
En interpellation från Centern öppnar mötet: Förekommer mumbojumbo i Stockholms skolor? Det gör tydligen det på andra håll. Olle Burell (S) förnekar mumbojumbo. Utbildningen sker på vetenskaplig grund. Per Ossmer (SD) tycker att detta är bra, och citerar sedan Hegel och Marx.

14.48
Beror det ökande klottret på att de rödgröna avskaffat ”nolltoleransen” och infört lagliga graffitiväggar? Det tror de borgerliga och SD. Miljöpartiet och Fi tror att de har fel.

15.07
Kommer Stockholm följa andra kommuners exempel och börja köpa bostadsrätter för att husera nyanlända, undrar Anna König Jerlmyr (M) oroat. Finansborgarrådet Wanngård (S) svarar inte på frågan.

15.28
Stadsbyggnadsborgarrådet Mogert (S) ansätts från alla håll. Oppositionen anser att han bygger för högt (L), för lågt (C), för mycket (SD), för lite (M) respektive för modernt (KD). Mogert förnekar brott.

15.37
”Jag ska hålla en lugn ton nu när det nästan är jul”, säger Ann-Margarethe Livh (V). Anklagar sedan omedelbart Moderaterna för att ha ”misshandlat allmännyttan”.

15.52
Vädret är annorlunda nu än det var tidigare, menar Daniel Helldén (MP) apropå snöröjningen. Ett oomtvistligt påstående.

16.26
Lång och hård debatt om rätt till heltid i förskolan för föräldralediga. Skolborgarråd Olle Burell (S) ger sig in i den pågående debatten om liberalismen – han menar att liberalismen är mer förenlig med S politik i den här frågan än med Liberalernas. Själv tar han dock avstånd från liberalismen.

16.27
Liberalerna tar avstånd från Olle Burells tolkning av liberalismen.

17.29
Debatt om höjning av tomträttsavgälder för villor och flerfamiljshus. Jan Valeskog (S) vill visa god vilja såhär till jul och gläds åt att de borgerliga ”delvis nyktrat till” sedan saken senast var uppe. Joakim Larsson (M) drabbas också av julstämning och anser att Valeskog skulle passa som tomte.

18.12
Fortfarande tomträttsavgälder. Liberalerna anser att Socialdemokraterna är populister. Socialdemokraterna anser att Liberalerna är populister.

18.51
Erik Slottner (KD) håller ett brandtal för fler balkonger.

19.25
Ny begravningsplats ska byggas på Järvafältet. SD är mycket kritiska. Gravarna kommer inte bara förvärra bostadsbristen och erodera ekonomin, utan också förstöra för frisbeegolfen och utrota en fisk i Igelbäcken. Samtidigt.

19.27
Det framkommer så smått att SD:s problem nog mest är att det handlar om ”religiösa särlösningar”, det vill säga (muslimska) kistgravar. Här i Sverige bränner vi våra döda. Och kastar frisbee.

19.45
Det gjorde vi tydligen inte alls. Begravningsplatsen klubbas igenom.

20.03
Innan ledamöterna får gå på julbord ska en ”internationell strategi” och en ”EU-policy” antas. Fi kräver att Stockholms stad ska driva på EU:s arbete för mänskliga rättigheter. Finansborgarrådet Wanngård (S) berättar att hon sitter med i en ”high level panel”. Folk tittar på klockan.

20.08
Luciatåg i form av blåsorkester avrundar årets lokalpolitiska säsong. Ny tid och strid i slutet av januari.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Sagan om buffelkonungens återkomst

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

gp

Stormiga tider gynnar starka ledare, heter det. Sedan kan de förstås se lite olika ut. Medan andra söker en ilsk Trump eller en hårdhänt Orbán tycks det svenska folkkynnet längta efter… Göran Persson. Tio år efter valförlusten är den en gång så avhånade urtidsbuffeln högsta mode. ”Regeringsduglighet” är, i brist på faktisk sådan, tidens valspråk.

”När det gnisslar i avtalsrörelsen och systemkollapsen mullrar genom bloggo­sfären, då sluter vi våra ögon och mumlar med blossande kinder: regera mig”, som Aron Lund sammanfattade Perssonhajpen på Expressens kultursida (11/4).

Längtan tycks vara ömsesidig. Förr om åren brukade Persson ge audiens till SVT någon gång om året, och då avlägga ett par myndiga kommentarer till samhällsutvecklingen mer generellt. Nu är det annorlunda. Var och varannan vecka dyker Persson upp med specifika synpunkter på allt från snabbtåg (dåligt) till invandring (bör begränsas), Nato (nja) och tiggeri (förbjud). Senast den gångna helgen, då hans bombastiska närvaro i medieflödet sånär lyckades överskugga Mehmet Kaplans.

Göran Persson är numera pr-konsult, varför man alltid bör fråga sig vems ärende han går. Ibland har det varit ganska lätt att räkna ut – som när han ansåg att framtidens städer bör byggas i trä – men just nu är det svårare. En relevant spekulation är därför att han helt enkelt går sitt eget ärende.

Persson är 67 år, och därmed yngre än såväl Hillary Clinton som Donald Trump och Bernie Sanders. Han är årsbarn med nyvalde Labourledaren Jeremy Corbyn.

Vill han tillbaka? Det är långsökt, men visst hade det varit spännande. Med tanke på dagens förvirrade riksdag hade en maktspelare av Perssonkaliber förmodligen bara behövt 15–20 procent för att snickra ihop en fungerande minoritetsregering.

Hur hade en regeringschef Persson hanterat den senaste tidens turbulens? Sannolikt genom att på måndagens presskonferens meddela att han accepterade begäran om entledigande från samtliga sex MP-ministrar. Ingen av dem hade vetat om det på förhand.

Kanske drömmer Persson om att göra en Gudrun Schyman; ta med sig Anders Ygeman och Peter Hultqvist och ställa upp 2018 med nybildade Paternalistiskt initiativ?

Kanske inte. Men i så fall är det nog inte efterfrågan som är problemet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stadshusrapporten: Fyllekäksreglering, privata fotbollsplaner och ideologiska gym

Stockholms kommunfullmäktige sammanträdde i Stadshuset på måndagskvällen. Det blev ett möte som gick i matens och kroglivets tecken, men en del annat hanns också med. Bland annat beslutades om en ”social investeringsfond” om 300 miljoner kronor, bostäder och verksamheter i Hammarby sjöstad, bostäder i Rinkeby och långsiktiga investeringsplaner för fastighetsbestånd och idrottsanläggningar. Dessutom klubbades nya riktlinjer för stadens serveringstillstånd – bland annat att uteserveringar vanligen ska få ha öppet till 23 i stället för till 22. Här är mötet i korthet.

16.46
En seg interpellationsdebatt hettar till när Moderaterna vill privatisera de kommunala simhallarnas gym. Socialdemokraterna är helt emot och det hela artar sig till en bred debatt om privat kontra offentligt.

16.56
Erik Slottner (KD), som håller med M, försöker förklara varför kommunala utomhusgym är bra medan kommunala inomhusgym är dumt. Det går sådär.

17.02
Gymdebatten fortsätter. Kanske kan man göra följande definition: Liberalism = privata gym. Socialism = kommunala gym. Socialliberalism = privata gym, men kommunalt fastställd individuell träningskvot.

17.07
Cecilia Brinck (M) är kritisk mot att så kallade foodtrucks inte får ha öppet efter midnatt och nära nattklubbar. Det är bra om folk äter i stället för att slåss efter krogen, tycker hon. Ansvariga borgarrådet Daniel Helldén (MP) menar i stället att ätande efter krogen leder till ”röra”.

17.29
Efter ett mellanspel om förvaltningsflyttar tar C upp foodtrucktråden igen. Helldén (MP) står på sig: Foodtrucks med sena öppettider nära krogen ”drar till sig en viss typ av människor”, enligt honom. Exakt vilken typ definieras inte, men man kan gissa att en hel del av dem är MP-väljare.

18.17
Vänstermajoriteten är lyriska över sin sociala investeringsfond, som med sina 300 miljoner kronor är tänkt att läka det splittrade Stockholm. De borgerliga påpekar att de inte är mot sociala investeringar, men oroar sig i varierande grad över byråkrati och prioriteringar. Fonden klubbas ändå.

18.53
Bör norra och södra Djurgården samt Lillsjön i Bromma bli naturreservat? Nej, konstaterar Jan Valeskog (S) – det behövs inte, eftersom områdena redan är skyddade. Liberalerna rasar mot att majoriteten kastat bort pengar på en utredning i frågan.

19.24
Investeringsplan för stadens idrottsanläggningar debatteras. Alliansen är kritisk och vill se mer av privat medfinansiering i framtida anläggningar. Motfrågan om det finns några bra exempel på detta blir hängande i luften och de rödgrönas plan klubbas.

20.04
Nya riktlinjer för stadens serveringstillstånd ska antas, där ett huvudnummer är att det ska bli enklare att få ha uteserveringar öppna till 23 i stället för 22. Alla gillar detta, men viss debatt uppstår kring en ny regel om ordningsvaktskrav vid ”nattklubbsverksamhet på dagtid”. Ett delvis nytt krogfenomen som fortfarande söker en vettigare term. Något sådant framkommer dock inte under debatten.

20.25
Uteserveringarna i fråga ska också kunna vara i ”satellitform” och kunna placeras på parkeringsplatser och gatumark, meddelar borgarrådet Helldén (MP) triumferande. Det klarnar således varför tidigare nattmatsskeptiska Miljöpartiet är så positiva till uteserveringar och längtar till sommaren.

21.24
Beslutsärenden klara och åter till interpellationer. Först nu, 5 timmar och 24 minuter in i sammanträdet, tar en moderat (Cecilia Brinck) strid för Bromma flygplats bevarande. Detta är sannolikt rekord i modern tid.

* * * * *

Något som kändes extra spännande?
Här kan du läsa alla detaljer om ärendena.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Även pragmatiker kan behöva en politik ibland

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

I söndags gästade finansminister Magdalena Andersson (S) SVT:s ”Agenda”. Ämnet var de bostadspolitiska samtal som just inletts mellan regeringen, alliansen och Vänsterpartiet. Frågan är ju tämligen allvarlig och akut – myndigheten Boverket bedömer att 700 000 nya bostäder behövs de närmaste åren – och regeringen vill förståeligt nog gärna se en bred samling.

Dialogen mellan programledare och finansminister såg ut ungefär så här. Notera ”ungefär”.

Ränteavdrag?
– Om något parti vill det så ska vi förstås titta på det.

Avskaffad reavinstskatt?
– Det är en av de saker som har nämnts, och vi kan förstås titta på det.

Marknadshyror?
– Flera partier har lyft det, och då får vi naturligtvis diskutera det.

Kommer ni bjuda på kaffe?
– Vi kan naturligtvis inte börja med att utesluta saker. Om något parti vill ha kaffe eller kaka så får vi naturligtvis titta på det.

Och så vidare. De förslag som Vänsterpartiet och alliansen sprutat ur sig de senaste veckorna diskuterades och vreds på, varefter det konsterades att diskussion och vridande skulle fortsätta.

Framträdandet var ingen katastrof, inte alls. Finansministern framstod på det stora hela som resonabel och reflekterande; hon vägde för och emot och var i allmänhet långt från valrörelsens käbbliga och förenklade budskap. Det kan nog vara en god strategi – många lär vid det här laget vara trötta på politiker som är tvärsäkra ända till de plötsligt är tvärsäkra på något helt annat.

Däremot illustrerade alltihop ett litet problem för Socialdemokraterna, antagligen inte helt oviktigt så här mitt i opinionskrisen.

Härom veckan lade sig den här spalten i den socialdemokratiska krisdebatten, med budskapet att det internkritiska tjatet om behovet av en Ny Berättelse och ett Nytt Stort Projekt förmodligen är överdrivet. Detta eftersom man dels inte hittat något sådant projekt trots åratals försök, dels eftersom det gamla projektet (tillväxt, jämlikhet, välfärd och sådant) fortfarande är tämligen populärt.

Om finansministern läste spalten vet vi förstås inte, men det känns ändå viktigt att göra ett förtydligande. Därför följer här ett förtydligande:

Bara för att Socialdemokraterna inte behöver söka det Nya Stora Projektet betyder det inte att partiet klarar sig helt utan en egen politik.

* * * * *

Veckans Viktors val – om politikens idétorka, missvisande infografik och KD:s största framgång på länge – finns att se här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ungern, EU och liberala murar

hadrian

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och i viss mån Moderaterna har fått mycket uppmärksamhet och ovett för sina tvära kast i migrationspolitiken och -retoriken. Andra har klarat sig billigare undan, så låt oss sprida gracerna en smula.

På onsdagen begick Liberalernas Sverigepartiledare Jan Björklund, Europaparlamentariker Cecilia Wikström och Europapartiledare Guy Verhofstadt debattartikel i Expressen. Deras poäng var att det nu är hög tid att ge EU:s gränspolis Frontex mandat att upprätthålla EU:s yttre gräns, oavsett om det berörda gränslandet vill det eller inte. De skriver, bland annat:

”En viktig idé med hela den Europeiska Unionen är att EU-medborgare ska kunna röra sig fritt inom unionens gränser, utan gränskontroller. Men detta förutsätter å andra sidan att EU:s yttre gränser kontrolleras. /…/ När Grekland och Ungern misslyckas har länderna längre in på kontinenten inte heller några möjligheter att varaktigt åtgärda utmaningarna som uppstår. Det är i ljuset av detta vi måste se ID-kontrollerna på Öresundsbron.”

(Min understrykning.)

Låter detta logiskt, kanske till och med som självklarheter? Det var det inte sommaren 2015 – särskilt inte för någon som vid den tiden kallade sig folkpartist.

Ungerns bygge av taggtrådsstängsel längs gränsen mot icke-EU-landet Serbien var då allmänt vedertaget som symbol för en extremt inhuman politik.

”Vi talar om något som är värre än Berlinmuren. Det råder ingen tvekan om att Ungern distanserar sig från de värden och värderingar som hela EU-samarbetet vilar på”, sade exempelvis EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L) till DN i juli.

Ja, det är samma Cecilia Wikström.

Ett antal frågor infinner sig. Exempelvis: Hur ”lyckas” man kontrollera exempelvis 18 mil landgräns utan stängsel och/eller polisiära våldsmetoder? Borde Ungern ha grävt ett eget Öresund i stället? Eller är det kanske det som Frontex nu ska kunna göra?

Det finns en lång rad skäl för ett liberalt parti att ogilla den auktoritära ungerska regeringen, men rent krasst klingar den uppbragta retoriken här lite falskt med den föreslagna praktiken. Det ”gemensamma asylsystem” som Liberalerna vill ha som komplement till Frontex visar ju få tecken på att bli fungerande verklighet inom överskådlig tid.

Den slutsats som ligger närmast till hands blir i stället att gränsstängsel är värre än DDR om de är nationella, men solidariska och nödvändiga om de är överstatligt uppspikade och beslutade i Bryssel. Även om själva gränsen och de människor som hålls utanför den är desamma.

Det sägs att kärlek förblindar. Liberalernas kärlek till EU är väl känd.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Ett bättre argument för extraval

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

Moderaterna i Skåne vill ha extraval.

Detta förvånar möjligen inte. M är i opposition och det räcker att se distriktsordförande Lars-Ingvar Ljungman på håll för att dra slutsatsen att detta är en man som gärna tar varje chans att kasta ut socialdemokrater från Rosenbad.

Just den här gången kan dock Skåne ha en poäng. Det hade varit fånigt att ha extraval ett halvår efter det förra, som tanken var, men vi kan inte fortsätta på det här viset hur länge som helst.

Den som vill driva fram ett extraval kan ursäkta sig med rent sakpolitiska skäl. Flyktingkrisen har ställt mycket av det som sades inför valet 2014 på huvudet. Åtminstone fem partier, varav två utgör regeringen, har gjort dramatiska vändningar i det som väljarna nu med förkrossande övertag ser som politikens viktigaste fråga. Ännu fler hänvisar till att det nya läget ställer krav på nya politiska åtgärder. Vilket ofta visar sig vara gamla käpphästar i halvny kostym, men ändå.

Bara detta är ett mycket bättre argument för extraval än något som hördes vintern 2014/15.

Samtidigt: Snart två år in i mandatperioden skymtas få tecken på tillnyktring eller uppdaterad omvärldsanalys i partierna. De borgerliga ledarna besvarar fort­farande frågan ”SD eller S?” med ”Alliansen!”. Moderaterna härjas av en svårbegriplig interndebatt om på vilket sätt man ska låtsas som att SD inte finns – DÖ-modellen, eller att regera med SD-stöd utan att låtsas om det? Samtidigt jagas Stefan Löfven från snart sagt varje vänsterutrymme i offentligheten med krav på en typ av utgiftspolitik som det förmodligen skulle krävas betydligt fler än 43 rödgröna procent för att få genom riksdagen.

Ingen blir nöjd, allra minst väljarna. Förtroendet sjunker.

Månaderna efter nästa val kommer sannolikt bli både kaotiska och traumatiska, när det en gång för alla sjunker in att de önskade scenarierna inte burit sannolik­hetens prägel, och att nya – riktiga – lösningar måste hittas.

Allt tyder ändå på att det krävs just ett nytt val för att det traumat ska gås igenom, en gång för alla. Insikt är första steget till tillfrisknande.

Och givet detta, som Fredrik Reinfeldt hade sagt – vore det inte lika bra att klara av det så snart som möjligt?

Så kan vi ha ett normalt val 2018.

* * * * *

I veckans Viktors val avhandlar vi detta och mycket annat. Se programmet här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den långa och hopplösa jakten på Projektet

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

Socialdemokratisk opinionskris leder till socialdemokratisk krisdebatt. Den följer sin egen naturlag.

Det börjar med att någon (oftast Göran Greider) förklarar att S nu måste driva en mer socialistisk politik, bara så kan trenden vändas. Detta får sedan mothugg från mer marknadsorienterade sossar som förklarar att så är det inte alls, problemet är tvärtom att man gjort sig beroende av Vänsterpartiet och därigenom alienerat mittenväljarna. Positionerna är förutbestämda och låsta. I bästa fall slutar det med att debatten lägger sig efter ett tag, i värsta fall råkar man välja en olämplig partiledare under tiden.

Vad många däremot brukar kunna enas om är att S har behov av nya, stora idéer. Man skulle nästan kunna säga att jakten på det nya projektet är det som förenar den annars spretiga rörelsen. Som SSU:s ordförande Philip Botström sammanfattar det i en DN-intervju (24/1):

Väldigt många frågar: var är det här projektet, var är politiken som känns i magen? Det behövs någonting stort som kan sammanföra stora grupper.

Det låter ju bra. Men eftersom det låtit just så i åratal kanske det är läge att ställa en jobbig fråga: tänk om den där analysen är en del av problemet?

Vad är S i dag? Ett pragmatiskt mitten-vänsterparti. Inte så sexigt kanske, men ändå en början. Det finns trots allt en ganska bred väljargrupp som gillar saker som tillväxt, jämlikhet och ordning och reda. Om man slutar skämma ut sig med interna klanstrider och väljer företrädare som kan förklara vad man håller på med så borde det finnas hyggliga chanser att locka ganska många ur den gruppen. Om ”projektet” välfärdsstaten känns för tråkigt att syssla med så finns ju alltid järnvägen, jobben och klimatet.

På grund av samhällsutvecklingen är det förmodligen utsiktslöst för något parti att hoppas på 45 procent, men även med 23 (eller 31, för att prata valresultat) kan man få en del gjort. KD lyckades exempelvis både avskaffa fastighetsskatten och införa vårdnadsbidraget med hjälp av stödröster runt spärren.

Skulle man sedan råka komma på ”någonting stort” i förbifarten, ja, då får man väl hantera det då. Men det verkar lite onödigt att kasta bort ännu fler år och arbetsgrupper på att jaga efter någon ständigt undflyende helig förnyelsegraal. Man blir så irrelevant som man gör sig.

* * * * *

Tv-programmet Viktors val är tillbaka för en femte säsong. I första avsnittet avhandlas S-krisen, förutsättningarna för maktskifte, trams i KU och MP:s senaste pingisseger. Bland mycket annat. Se det här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Politiska julsånger 2015

jul

Från mig, till er alla: Årets partipolitiska julsånger. I DN på onsdagen och här, nu – och för evigt. Typ.

God jul, partister i alla läger.

tomte5

Miljöpartiet
Gustav & Åsas julafton
(Melodi: Mössens julafton)

Se Gustav där han rappar om rätten till asyl
Och Åsa sen som klagar på att Sverige är en kyl
De ville bli ministrar och satsa många spänn
Och sen fick ingen av dem leka grön igen
Hejsan, hoppsan, vad var det vi sa?
Ska alla bo i Sverige och var tusan ska dom va?
Hejsan, hoppsan, måste ha respit
Vi stänger hela gränsen men vi säger det är skit

Se Gustav där han viftar med bitar utav kol
Och Åsa sen som kräver mycket högre ställda mål
De ville bli ministrar, det kändes som ett kall
Och sen kom Micke Damberg med sitt Vattenfall
Hejsan, hoppsan, vad var det vi sa?
Ska Sverige sälja vapen bara priset låter bra?
Hejsan, hoppsan, sök en kompromiss
Och hoppas ingen petar på vår grönkuliss

tomte5

Socialdemokraterna
En blåbrun sörja
(Melodi: En sockerbagare)

En blåbrun sörja som vi alla hatar
Det är när M om invandring pratar
Men är du S och har sett problem
Då finns kollaps uti vårt system

Vi skickar Ygeman att ta debatten
Glöm bort det där med att höja skatten
Och stäm nu upp i vår nya sång
Att riktig sosse han har batong

tomte5

Kristdemokraterna
Nyhögerns julvisa
(Melodi: Bjällerklang)

Ute är det krig
Vid spärren KD står
Och dallrar som ett löv
Likt alla andra år
Vi provar något nytt
Det är en sista chans
Så låt oss byta fiende
Till IS dumma svans

Ebba Busch säger usch
Fy och blä och tvi
Låt oss döma allihop
För landsförräderi!
Följ oss ut, följ oss ut
Till en högerflank
Där varenda väderkvarn
Ska bombas från en tank

tomte5

Moderaterna
Hej gammelmoderater
(Melodi: Hej tomtegubbar)

Hej, alla gamla moderater
Nu ska vi stiga mot ljuset
Ut ur den gamla bunkerns krater
Och in i Schönfeldtska huset
En liten tid – det var skandal
Fick man gå utklädd till liberal
Hej, alla gamla moderater
Nu tar vi krafttag mot buset

tomte5

Sverigedemokraterna
Vi vill ju vara kung
(Melodi: King Louie)

Vi sparkar ut typ alla här
Som kommer upp på nåt slags höjd
Vi har nått opp till Sifo-topp
Men ännu är man ej nöjd
Vi vill ju va som han i Ungern
Och ta ett grepp om all kultur
Ha den snäll och nationell
Annars så blir man sur

Åh, oo-bi-doo
Vi vill ju vara kung
Tv-chef, ÖB och Il-Sung
Det ska vi bli
För vårt parti
Det är det som är vår demokrati

tomte5

Vänsterpartiet
Nu lämnar tusen vänsterpartister i protest
(Melodi: Nu tändas tusen juleljus)

Nu tändas tusen juleljus
Ett hot mot vårt klimat
Så Vänstern får ett ilskerus
Och börjar kasta mat

Nu sjunger rött och blått i kör
Men någon nynnar ”krav”
Så Vänstern gör som Vänstern gör:
Går ut och hoppar av

Och över Sveriges land i kväll
Så samlas folk till fest
Men Vänstern de ger tomten skäll
Och lämnar i protest

tomte5

Centerpartiet
Vi gå mot historiens slut
(Melodi: Vi gå över daggstänkta berg)

Vi gå över skogar och fält
Här finns massa plats för jättemånga tält
Några skatter krävs det inga
Och om välfärden blir ringa
Får det lösa sig med något ideellt

Vi gå mot historiens slut
Alla frågor har ett svar och det är RUT
Om det inte vill fungera
Får vi RUT:a lite mera
Alla sossar däremot bör veta hut

tomte5

Liberalerna
Jan Björklunds snickarvisa
(Melodi: Emils snickarvisa)

Här efter valet känner jag:
Vi måste ha nåt nytt
Och bryta med den folkpartism
Som väljarna har flytt
Ut med namnet – snabbt och brutalt
Förändring, det är liberalt
En åsikt kan bli ny var dag
Ty säkert sitter bara jag

tomte5

Sjunga mer?

Politiska julsånger 2014

Politiska julsånger 2013

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Det märkliga årets osannolika vinnare

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

När Anna Kinberg Batra höll sitt jultal på onsdagen var det efter ett år som, ur ett strikt maktperspektiv, varit rätt lyckat för Moderaterna. Det kan låta chockerande, och ett vanligt år hade det naturligtvis inte varit så. 2015 är dock inget vanligt år.

Kinberg Batra ärvde ett besvärligt läge, men gjorde inte direkt sitt bästa för att låsa upp det. Tio av tolv månader fick därför ägnas åt att försvara en decemberöverenskommelse som partiet knorrade över och väljarna hatade. När uppbrottet väl kom bar det knappast heller värdighetens prägel.

Samma sak med den andra, för året dominerande frågan: migrationspolitiken. Där gick tio av tolv månader åt till något slags svårbegriplig signalpolitik där man absolut inte ville minska mottagandet, men ändå ha lite strängare regler. ”För integrationens skull”.

Nu har alla fördämningar plötsligt släppt. Hela partiet rabblar entusiastiskt mantrat om ”tillfällig flyktingpaus” och M-topparna tävlar med varandra om att intyga om hur fel man hade tidigare. Vilket då rimligen även bör gälla för huvuddelen av Kinberg Batras partiledarskap.

Man lyfter stolt upp opinionsmätningar som visar att många väljare nu uppfattar att M vill minska invandringen – en ståndpunkt partiledaren vägrade skriva under på så sent som i slutet av oktober.

Och var står vi nu?

Moderaterna har hela tiden legat kring sitt valresultat i opinionen. Med tanke på turerna under året, att det stabila regeringskortet är väck och att SD samtidigt vuxit kraftigt är det anmärkningsvärt.

Medan det pratas om enskilda partiers upp- och nedgång (eller brist på någotdera) är den bredare trenden att balansen skiftar. Mode­raternas förluster till SD och C kan betraktas som ett strategiskt mindre problem, så länge det finns ett tillflöde från vänster. Vilket det gör.

Den långa trenden, som nu tilltagit starkt, kan enklast beskrivas som följer: I valet 2002 samlade de röda partierna 48,2 procent av väljarkåren. I DN/Ipsos decembermätning i dag når S och V 32 procent. Lägger man till MP blir motsvarande siffror 52,9 respektive 37,3 procent.

I Danmark har ett motsvarande balansskifte i väljarkåren resulterat i att Moderaternas motsvarighet Venstre bildat regering själva, trots att de bara fick 19,5 procent i årets val.

Det har inte pratats så mycket om det i Sverige – vi har ju haft en del annat att prata om – men Anna Kinberg Batra har säkerligen noterat det.

Sedan återstår förstås frågan vad M faktiskt ska ha makten till. Det är dock alldeles för tidigt att sia om det – i nuvarande takt lär de hinna byta partiprogram åtminstone ett par tre gånger före nästa val.

* * * * *

Relaterat från tidigare i höst:

En ny vågmästare i politiken (2/12)

Ohållbara situationer, otänkbara lösningar (11/11)

M på väg regissera sin mardröm (2/11)

Vem som kör? Det verkar vara du, AKB (17/10)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Känner du fienden, Stefan Löfven?

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

I förra veckan rasade en stundtals fånig debatt om statsminister Löfvens retorik. En del tyder på att det i stället är analysförmågan som behöver akut granskning.

Följande har hänt. I helgen som gick tog Annie Lööf (C) paus från föräldraledigheten. I intervju med DN kritiserade hon regeringens nya, stramare asylpolitik och menade, i all korthet, att man nu sätter de svenska systemen före människors frihet.

I måndags slog statsministern tillbaka i Expressen:

”Man kan inte göra som C och bara fortsätta, utan att kunna garantera hur behandlingen av dessa människor kommer att se ut. /…/ Det verkar nästan som att C i stället säger att det här med den svenska modellen inte är så viktigt. Det är inte så viktigt med löner och arbetsrätt, och så vidare. Det är ett samhälle som jag aldrig kommer att stå upp för.”

Citatet kan verka som vanligt Lööf/Löfven-käbbel, men här finns något annat.

Det verkar nästan som?

Nog för att svenska politiker kan vara otydliga, men låglönemarknad och uppriven arbetsrätt har varit hjärtefrågor för Centerpartiet i åratal. Det är sådant moderna liberaler ofta menar när de säger ”människan före systemen”.

Att C står långt från S har således varit uppenbart länge för de flesta nyktra bedömare, och inte primärt på grund av Annie Lööfs i och för sig tydliga personliga agg mot svensk socialdemokrati. Det är därför många har rynkat pannan när S uttryckt önskan om ”mittensamarbete” med de två partier – C och L – som i riksdagen stått längst bort i den ekonomiska politiken.

Centerpartiet vill förresten lösa boendeproblematiken för nyanlända genom att Migrationsverket helt enkelt ska sluta ordna bostäder. Detta anser C att de asylsökande kan lösa själva, eftersom de är ”initiativrika”.

Oavsett vad man tycker om en sådan reform; särskilt socialdemokratisk låter den inte.

”Jag tror att ingen kan definiera vad som är höger och vänster”, sade Stefan Löfven i ett famöst Agenda-framträdande 2013.

Må så vara, men centerpartistisk politik och Löfvens egna ryggmärgsreaktioner på den kan nog vara ett bra underlag för den som vill försöka.

Allt detta betyder förstås inte att samarbeten mellan S och C är uteslutna. Den som verkligen vill kan komma överens med de flesta.

Däremot är det nog bra att åtminstone känna igen sin politiska fiende. Även när han eller hon inte kommer utklädd till sverigedemokrat.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0