Partiledarna om påvebesöket

paven

Påve Franciskus kommer till Sverige och Lund i höst. Det är det första påvebesöket sedan 1989 och mer om saken står att läsa här, men bloggen tog förstås chansen att få de första, helt exklusiva kommentarerna från riksdagens partiledare.

Stefan Löfven (S):
– Regeringen har nu tagit ansvar och gjort det som behöver göras efter Fredrik Reinfeldts oansvariga protestantism. Vi har alltid varit tydliga med vikten av den rena läran.

Anna Kinberg Batra (M):
– Stefan Löfven säger sig välkomna påven, men själv saknar han helt svar på hur framtidens påvar ska utvecklas. Vi tittar nu på flera konkreta förslag om hur fler ska kunna få sitt första prästjobb, exempelvis ett första-nattvarden-avdrag.

Jimmie Åkesson (SD):
– Det här visar tydligt det vi sagt hela tiden, att regeringens åtgärder är helt otillräckliga. Det är ju pinsamt hur uppenbart lurade vi är när folk planerar sina resor till Sverige så långt i förväg.

Ebba Busch Thor (KD):
– Nu måste alla goda krafter samlas. Kristdemokraterna kräver att regeringen snarast beslutar skicka JAS-plan till Skåne.

Annie Lööf (C):
– Det viktiga är inte hur påven tas emot, utan att han har möjlighet att komma hit. Centerpartiet har lagt flera förslag på regelförenklingar, exempelvis att cykelförråd och trädkojor ska kunna användas som hotell.

Gustav Fridolin (MP):
– Vi är en samarbetsregering, och det gläder mig förstås att Vatikanen nu tar emot vår utsträckta hand. Att vara påve är att vara lärare. Jag kommer själv bjuda hem Franciskus till Vittsjö på kaffe och bulle och jag är övertygad om att vi har mycket gemensamt.

Jonas Sjöstedt (V):
– Vänsterpartiet är berett att diskutera alla frågor med påven och har gott hopp om att nå resultat. Det här med katolicismen är dock en ”dealbreaker” för oss, det vill jag vara tydlig med.

Jan Björklund (L):
– Flera katolska länder är redan medlemmar i Nato. Nu måste regeringen ta tillfället i akt och ta rejäla steg mot en svensk anslutning. Det finns förresten två problem med rysk ortodoxi – det ena är att den är ortodox, det andra är att den är rysk.

 

satirflashny

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Politiska julsånger 2015

jul

Från mig, till er alla: Årets partipolitiska julsånger. I DN på onsdagen och här, nu – och för evigt. Typ.

God jul, partister i alla läger.

tomte5

Miljöpartiet
Gustav & Åsas julafton
(Melodi: Mössens julafton)

Se Gustav där han rappar om rätten till asyl
Och Åsa sen som klagar på att Sverige är en kyl
De ville bli ministrar och satsa många spänn
Och sen fick ingen av dem leka grön igen
Hejsan, hoppsan, vad var det vi sa?
Ska alla bo i Sverige och var tusan ska dom va?
Hejsan, hoppsan, måste ha respit
Vi stänger hela gränsen men vi säger det är skit

Se Gustav där han viftar med bitar utav kol
Och Åsa sen som kräver mycket högre ställda mål
De ville bli ministrar, det kändes som ett kall
Och sen kom Micke Damberg med sitt Vattenfall
Hejsan, hoppsan, vad var det vi sa?
Ska Sverige sälja vapen bara priset låter bra?
Hejsan, hoppsan, sök en kompromiss
Och hoppas ingen petar på vår grönkuliss

tomte5

Socialdemokraterna
En blåbrun sörja
(Melodi: En sockerbagare)

En blåbrun sörja som vi alla hatar
Det är när M om invandring pratar
Men är du S och har sett problem
Då finns kollaps uti vårt system

Vi skickar Ygeman att ta debatten
Glöm bort det där med att höja skatten
Och stäm nu upp i vår nya sång
Att riktig sosse han har batong

tomte5

Kristdemokraterna
Nyhögerns julvisa
(Melodi: Bjällerklang)

Ute är det krig
Vid spärren KD står
Och dallrar som ett löv
Likt alla andra år
Vi provar något nytt
Det är en sista chans
Så låt oss byta fiende
Till IS dumma svans

Ebba Busch säger usch
Fy och blä och tvi
Låt oss döma allihop
För landsförräderi!
Följ oss ut, följ oss ut
Till en högerflank
Där varenda väderkvarn
Ska bombas från en tank

tomte5

Moderaterna
Hej gammelmoderater
(Melodi: Hej tomtegubbar)

Hej, alla gamla moderater
Nu ska vi stiga mot ljuset
Ut ur den gamla bunkerns krater
Och in i Schönfeldtska huset
En liten tid – det var skandal
Fick man gå utklädd till liberal
Hej, alla gamla moderater
Nu tar vi krafttag mot buset

tomte5

Sverigedemokraterna
Vi vill ju vara kung
(Melodi: King Louie)

Vi sparkar ut typ alla här
Som kommer upp på nåt slags höjd
Vi har nått opp till Sifo-topp
Men ännu är man ej nöjd
Vi vill ju va som han i Ungern
Och ta ett grepp om all kultur
Ha den snäll och nationell
Annars så blir man sur

Åh, oo-bi-doo
Vi vill ju vara kung
Tv-chef, ÖB och Il-Sung
Det ska vi bli
För vårt parti
Det är det som är vår demokrati

tomte5

Vänsterpartiet
Nu lämnar tusen vänsterpartister i protest
(Melodi: Nu tändas tusen juleljus)

Nu tändas tusen juleljus
Ett hot mot vårt klimat
Så Vänstern får ett ilskerus
Och börjar kasta mat

Nu sjunger rött och blått i kör
Men någon nynnar ”krav”
Så Vänstern gör som Vänstern gör:
Går ut och hoppar av

Och över Sveriges land i kväll
Så samlas folk till fest
Men Vänstern de ger tomten skäll
Och lämnar i protest

tomte5

Centerpartiet
Vi gå mot historiens slut
(Melodi: Vi gå över daggstänkta berg)

Vi gå över skogar och fält
Här finns massa plats för jättemånga tält
Några skatter krävs det inga
Och om välfärden blir ringa
Får det lösa sig med något ideellt

Vi gå mot historiens slut
Alla frågor har ett svar och det är RUT
Om det inte vill fungera
Får vi RUT:a lite mera
Alla sossar däremot bör veta hut

tomte5

Liberalerna
Jan Björklunds snickarvisa
(Melodi: Emils snickarvisa)

Här efter valet känner jag:
Vi måste ha nåt nytt
Och bryta med den folkpartism
Som väljarna har flytt
Ut med namnet – snabbt och brutalt
Förändring, det är liberalt
En åsikt kan bli ny var dag
Ty säkert sitter bara jag

tomte5

Sjunga mer?

Politiska julsånger 2014

Politiska julsånger 2013

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Det märkliga årets osannolika vinnare

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

När Anna Kinberg Batra höll sitt jultal på onsdagen var det efter ett år som, ur ett strikt maktperspektiv, varit rätt lyckat för Moderaterna. Det kan låta chockerande, och ett vanligt år hade det naturligtvis inte varit så. 2015 är dock inget vanligt år.

Kinberg Batra ärvde ett besvärligt läge, men gjorde inte direkt sitt bästa för att låsa upp det. Tio av tolv månader fick därför ägnas åt att försvara en decemberöverenskommelse som partiet knorrade över och väljarna hatade. När uppbrottet väl kom bar det knappast heller värdighetens prägel.

Samma sak med den andra, för året dominerande frågan: migrationspolitiken. Där gick tio av tolv månader åt till något slags svårbegriplig signalpolitik där man absolut inte ville minska mottagandet, men ändå ha lite strängare regler. ”För integrationens skull”.

Nu har alla fördämningar plötsligt släppt. Hela partiet rabblar entusiastiskt mantrat om ”tillfällig flyktingpaus” och M-topparna tävlar med varandra om att intyga om hur fel man hade tidigare. Vilket då rimligen även bör gälla för huvuddelen av Kinberg Batras partiledarskap.

Man lyfter stolt upp opinionsmätningar som visar att många väljare nu uppfattar att M vill minska invandringen – en ståndpunkt partiledaren vägrade skriva under på så sent som i slutet av oktober.

Och var står vi nu?

Moderaterna har hela tiden legat kring sitt valresultat i opinionen. Med tanke på turerna under året, att det stabila regeringskortet är väck och att SD samtidigt vuxit kraftigt är det anmärkningsvärt.

Medan det pratas om enskilda partiers upp- och nedgång (eller brist på någotdera) är den bredare trenden att balansen skiftar. Mode­raternas förluster till SD och C kan betraktas som ett strategiskt mindre problem, så länge det finns ett tillflöde från vänster. Vilket det gör.

Den långa trenden, som nu tilltagit starkt, kan enklast beskrivas som följer: I valet 2002 samlade de röda partierna 48,2 procent av väljarkåren. I DN/Ipsos decembermätning i dag når S och V 32 procent. Lägger man till MP blir motsvarande siffror 52,9 respektive 37,3 procent.

I Danmark har ett motsvarande balansskifte i väljarkåren resulterat i att Moderaternas motsvarighet Venstre bildat regering själva, trots att de bara fick 19,5 procent i årets val.

Det har inte pratats så mycket om det i Sverige – vi har ju haft en del annat att prata om – men Anna Kinberg Batra har säkerligen noterat det.

Sedan återstår förstås frågan vad M faktiskt ska ha makten till. Det är dock alldeles för tidigt att sia om det – i nuvarande takt lär de hinna byta partiprogram åtminstone ett par tre gånger före nästa val.

* * * * *

Relaterat från tidigare i höst:

En ny vågmästare i politiken (2/12)

Ohållbara situationer, otänkbara lösningar (11/11)

M på väg regissera sin mardröm (2/11)

Vem som kör? Det verkar vara du, AKB (17/10)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stadshusrapporten: Rivningsraseri, miljövänliga motorvägar och en skog med många barrträd

Stockholms kommunfullmäktige hade mycket på agendan när årets sista sammanträde hölls på måndagskvällen. Innan julbordet hann man bland annat anta en ny prislista i gymnasieskolan och en ny taxa för hushållsavfall, inrätta naturreservat i Älvsjöskogen och godkänna en ny markanvisningspolicy. Söderhallarna ska säljas för 90 miljoner kronor, medan betydande mängder bostäder, skolor och annat förhoppningsvis samhällsnyttigt ska uppföras i Årsta, Liljeholmen och Bromsten.

Sist men inte minst – beroende på hur man ser det, förstås – klubbades rivningen och nybyggnationen av Astoriahusets flygel på Nybrogatan. Här är mötet i korthet.

14.03
Rickard Wall, vars utspel skapat mycket kontrovers i kommunfullmäktige och lett till att han sparkats ur SD, har funnit sig tillrätta som politisk vilde och öppnar stenhårt genom att lägga sig i andra ledamöters interpellationsdebatter. Ibland med starka åsikter, ibland inte. Han representerar numera ”Vi socialkonservativa”, som såvitt det framgår utgörs av Rickard Wall själv. I pluralis majestatis.

14.50
I våras lanserade miljöförvaltningen en kommunal kokbok med klimatsmarta recept. Centerpartiet var kritiskt då, och nu vill Karin Ernlund (C) veta hur mycket skattepengar som gått åt för varje bok. Drygt 1 500 nedladdningar av e-boken och 3 000 tryckta exemplar ger en kostnad på omkring 100 kronor per bok, berättar miljöborgarrådet Katarina Luhr (MP). Det tycker Luhr är bra, bland annat eftersom boken fått uppmärksamhet i Damernas Värld. Ernlund håller inte med.

16.15
Rickard Wall fortsätter dominera salen. Den här gången är han ende talare när man ska besluta om en ny ”miljölastbilsdefinition” för Stockholm. Wall är starkt kritisk till förslaget och slår fast att ”världen skrattar åt oss”. Han reserverar sig, begär votering och förlorar med siffrorna 1–94.

16.40
Så gott som alla är positiva när Älvsjöskogen ska bli naturreservat. Parti efter parti hyllar sina lokala företrädare som i decennier kämpat för reservatet (och mot bebyggelse, men det talar man tystare om).

16.45
”Det är en väldigt vacker skog, full av barrträd”, berättar Vänsterpartiets naturkännare Rikard Warlenius. Han förklarar vidare att naturreservatet är bra för bostadsbyggandet i Älvsjö.

17.01
Staden antar en ny markanvisningspolicy, som är tämligen lik den gamla. Vilket är lite förvånande, med tanke på hur kritisk vänstern var i frågan under förra mandatperioden. Vilket Joakim Larsson (M), tidigare ordförande i den berörda nämnden och många gånger utskälld i ärendet, gärna påtalar.

17.34
Berthold Gustavsson (M) kallar behovet av (motorvägstunneln) Österleden för ”en miljöfråga”.

17.49
Stockholm ska sälja Söderhallarnas saluhall, för att man behöver pengarna och för att verksamheten ska bli bättre. SD har en del kritiska frågor medan Vänsterpartiet, som normalt inte tycker att utförsäljning av kommunal egendom är någon toppenidé, inte hörs av alls. Vilket kan bero på att de står bakom beslutet.

18.10
Moderaterna vill rädda golfen på Årstafältet. Det kan tyckas som en klyscha, men förra mandatperioden var det faktiskt S som ville rädda golfen i fråga. Ingen har dock lyckats. Årstafältet ska få en stor park, dock utan golf.

19.03
Rivningen av Astoriahusets flygel på Nybrogatan, Östermalm, skapar lång och oresonlig debatt. De rödgrönrosa är för, utan större entusiasm och i udda sällskap av C och KD. ”Det handlar om utveckling eller stagnation”, säger Erik Slottner (KD). En något udda utgångspunkt för ett konservativt parti – salig Hjalmar Mehr (S) hade knappast sagt det bättre. Moderaterna är lite emot, Liberalerna och SD jättemycket emot. Rivningen klubbas dock.

19.33
Slut för i år. Ordförande Eva-Louise Erlandsson Slorach (S) tackar kommunfullmäktige för deras engagemang och trevliga insatser i årets debatter. Ledamöterna applåderar sig själva och avgår för julfest.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholmspolitiska julsånger 2015

ullaalvin

I kväll hålls årets sista kommunfullmäktige i Stockholms stadshus. Efter det följer tvärpolitisk julfest – dock utan de julsånger som partierna förr brukade skriva och sjunga om varandra.

År 2012 stoppades julsångerna under uppmärksammade former efter politisk osämja. DN Stockholm tog då på sig ansvaret att föra traditionen vidare – utom räckhåll för alla musikfientliga koalitioner i Stadshuset. Här är årets lokalpolitiska julsånger, förhoppningsvis med något för alla smaker.

tomte5

För Bromma
(Melodi: Vi komma från pepparkakeland)

På Bromma, på Bromma
Vårt blåa lyckoland
Vi lyfter och landar
Och tar en grogg ibland
Bland toppdirektörer
Med SCA-kredit
Men charterfolk och pendeltåg
De hittar inte hit

För Bromma, för Bromma
Drar vi ut i försvar
Mot sossevandaler
Vi ska ha Bromma kvar!
För tillväxt och välstånd
Och allt som gör en glad
Det kommer att raseras
Om vårt Bromma blir en stad

tomte5

Majoritetens dialogstyre
(Melodi: Nu tändas tusen juleljus)

Nu tillsätts tusen samtalsråd
Som ska ha dialog
Med tusen kommittéprojekt
Som samlas i ett tåg

I varje hjärna arm och mörk
Ska spridas teori
Som skrivits ner av sakexpert
Med medlemskap i Fi

Här över stad och län i kväll
Finns mycket våld och hat
Som löses med graffitivägg
Och klotterbyråkrat

tomte5

Nu är det stopp igen
(Melodi: Nu är det jul igen)

Nu är det bråk igen
Nu är det bråk igen
För nu har MP kokat soppa
Nu är det svårt igen
Nu är det svårt igen
För nu har MP nåt att stoppa

Det var en herrans jäkt
Med era byggprojekt
Ni måste tänka på min unge
Vad sa ni, bostadsbrist?
Det låter supertrist
De får väl sova i en dunge

tomte5

En nyvald SD-ledamot
(Melodi: En sockerbagare)

En SD-ledamot
Här fanns i staden
Men han blev sparkad
Som en i raden
Och han den andra
Som vann en strid
Blev också sparkad
I sinom tid

Det finns en känsla här
Att havet stormar
Med många vildar
Som står och gormar
Det blev ett drama
Och bråk och skrik
Men ingen vet
Deras politik

tomte5

Folkpartistens (eller vad de nu heter) klagovisa
(Melodi: Nej, se det snöar)

Jag ser ett höghus, jag ser ett höghus
Det var ju tråkigt, fy fan
Jag hade trevligt, här i salongen
Där jag såg ut över stan
Den var så liten och nätt
Så vacker och skör
Och sen så kommer nån sosse
Och bara förstör

Jag ser ett monster, jag ser ett monster
Det gör mig vaken var kväll
Det smyger runt och vill äta upp mig
Det är ett hus för Nobel
Det vill rasera vårt arv
Så vildsint brutalt
Vi säger nej till det nya
Det är liberalt

tomte5

SJUNGA MER?

Stockholmspolitiska julsånger 2014

Stockholmspolitiska julsånger 2013

Stockholmspolitiska julsånger 2012

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Känner du fienden, Stefan Löfven?

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

I förra veckan rasade en stundtals fånig debatt om statsminister Löfvens retorik. En del tyder på att det i stället är analysförmågan som behöver akut granskning.

Följande har hänt. I helgen som gick tog Annie Lööf (C) paus från föräldraledigheten. I intervju med DN kritiserade hon regeringens nya, stramare asylpolitik och menade, i all korthet, att man nu sätter de svenska systemen före människors frihet.

I måndags slog statsministern tillbaka i Expressen:

”Man kan inte göra som C och bara fortsätta, utan att kunna garantera hur behandlingen av dessa människor kommer att se ut. /…/ Det verkar nästan som att C i stället säger att det här med den svenska modellen inte är så viktigt. Det är inte så viktigt med löner och arbetsrätt, och så vidare. Det är ett samhälle som jag aldrig kommer att stå upp för.”

Citatet kan verka som vanligt Lööf/Löfven-käbbel, men här finns något annat.

Det verkar nästan som?

Nog för att svenska politiker kan vara otydliga, men låglönemarknad och uppriven arbetsrätt har varit hjärtefrågor för Centerpartiet i åratal. Det är sådant moderna liberaler ofta menar när de säger ”människan före systemen”.

Att C står långt från S har således varit uppenbart länge för de flesta nyktra bedömare, och inte primärt på grund av Annie Lööfs i och för sig tydliga personliga agg mot svensk socialdemokrati. Det är därför många har rynkat pannan när S uttryckt önskan om ”mittensamarbete” med de två partier – C och L – som i riksdagen stått längst bort i den ekonomiska politiken.

Centerpartiet vill förresten lösa boendeproblematiken för nyanlända genom att Migrationsverket helt enkelt ska sluta ordna bostäder. Detta anser C att de asylsökande kan lösa själva, eftersom de är ”initiativrika”.

Oavsett vad man tycker om en sådan reform; särskilt socialdemokratisk låter den inte.

”Jag tror att ingen kan definiera vad som är höger och vänster”, sade Stefan Löfven i ett famöst Agenda-framträdande 2013.

Må så vara, men centerpartistisk politik och Löfvens egna ryggmärgsreaktioner på den kan nog vara ett bra underlag för den som vill försöka.

Allt detta betyder förstås inte att samarbeten mellan S och C är uteslutna. Den som verkligen vill kan komma överens med de flesta.

Däremot är det nog bra att åtminstone känna igen sin politiska fiende. Även när han eller hon inte kommer utklädd till sverigedemokrat.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Dags att vakna, våg(m)ästarna

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

I dag torsdag är det ett år sedan statsministern hotade med extraval. Ett chockartat men logiskt slut på en höst där partierna misslyckats med att bringa reda i de mandat som fördelats i valet.

Läget är nytt, sade Stefan Löfven då. Det hade han rätt i. Den som tittar på tisdagens stora opinionsmätning från SCB kan snabbt konstatera att inget heller förändrats i grunden. Läget är, om uttrycket tillåts, bara ännu nyare nu. 19,9 procent skulle rösta på SD om det var val i dag.

2014 års regeringskris löstes med DÖ. DÖ föll, men även om mer akuta kriser kastat den parlamentariska frågan i skymundan så kvarstår läget. Sverige ska styras, nu och sedan efter nästa val. Hur?

Alliansens regeringsalternativ är alliansen. Det säger de vare sig någon frågar eller inte, men efter ett år präglat av regeringskriser stampar den samlade borgerligheten fortfarande på 39 procent. Just nu finns absolut ingenting som talar för att ”alliansen” åter skulle bli ett rimligt regeringsalternativ.

Vänsterpartiets hopp om medverkan, en klassisk rödgrön konstellation, når samma 39 procent i SCB:s mätning. Det kan vi också stryka.

Att fylla ut alliansen med MP har länge varit ett första andrahandsalternativ för borgerliga liberaler. MP har också börjat röra sig en aning i alliansens riktning, men de fem partierna samlar numera bara 44,9 procent i opinionen.

Socialdemokraterna, och i tilltagande grad socialliberala debattörer, har ofta luftat tanken om ”mittenregering” med S och MP kompletterat med liberala L och C. En sådan konstellation räcker under denna mandatperiod i riksdagen, men får 45,5 procent hos SCB.

Samtliga fyra alternativ ovan är således mindre än den regering som Jimmie Åkesson skrev upp på önskelistan i helgen som gick. SD, M och KD når tillsammans, med förbehåll för att KD inte klarar spärren, 46,9 SCB-procent. En sådan regering är osannolik i närtid, men siffrorna säger något om hur dynamik och förutsättningar förändrats.

I det nya, tredelade blocklandskapet finns förvisso en vågmästare, men det är inte de som traditionellt setts eller velat se sig själva i den rollen. Inte MP, C eller L, och inte heller SD.

Det blir mer och mer uppenbart att framtidens vågmästare heter Moderaterna. Återstår bara för dem själva att inse det.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Frihet, humanism och öppenhet – så länge någon annan håller gränsen?

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

Borde Miljöpartiet ha lämnat regeringen i tisdags? Många verkar tycka det. Ungdomsförbundet, nästan halva riksdagsgruppen, ett knippe kommunalråd i debatten.

Visst går det att förstå den instinktiva känslan. I maj 2014 skrev Gustav Fridolin, Åsa Romson och Maria Ferm (alla MP) här på DN Debatt. ”Vi kommer aldrig göra det svårare för människor att komma till Sverige”, hälsade de. Retoriken i valrörelsen gav heller inget ­utrymme för tvekan på den punkten.

Nu vet alla att verkligheten blev en annan. Den självutnämnda ”humanitära stormakten”, med MP i regeringen, tar nu till så gott som varje trick boken bjuder för att minska Sveriges attraktionskraft och förmå färre att söka sig hit.

Ett trovärdighetsproblem för MP? Jovisst, det kan man tycka. Men det finns faktiskt värre.

Väljare är inte dumma. De inser att ett parti med knappt sju procent aldrig kan få igenom hela sin politik. De flesta misstänker nog också att Romson och Fridolin har rätt när de menar att det blir en mer generös politik om MP är med och kompromissar än om de gör som Vänsterpartiet och ställer sig utanför och vevar med armarna.

Det större problemet är ett annat. Ingen hade kunnat förutse den här situationen, tycks vara den rådande försvarslinjen från MP-ledningen. Inte?

MP, förvisso i gott sällskap av andra, har länge och starkt drivit frågan om exempelvis lagliga vägar för att söka asyl i EU och Sverige. Vad har man trott att sådana vägar skulle leda till? Om inte en kraftfull ökning av migrationen, alltså.

Man har samtidigt varit noga med att påpeka att antalet flyktingar inte är relevant att diskutera. Försök att hävda motsatsen har konsekvent klassats som inhumant fiske i bruna vatten.

När antalet asylsökande så ökar kraftigt – utan att några nya lagliga vägar ens öppnats – blir ­MP-regeringens svar panik, desperation och politisk helomvändning under galgen.

Det framstår med andra ord som att det aldrig fanns någon plan för hur det skulle fungera. Som om hela den migrationsrelaterade retoriken och politiken, av många sedd som MP:s själ, var beroende av motsträviga socialdemokrater och moderater, turkiska gränsvakter och ungerska stängsel.

Lämna regeringen kan man alltid göra. Men just det där är nog, på lång sikt, ett betydligt större trovärdighetsproblem än att förlora en förhandling då och då.

* * * * *

Tidigare på temat

17/10: Det är Moderaterna som kör i migrationspolitiken

11/11: Om situationen är ”ohållbar” är ingenting ”otänkbart”

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den rätta lärans politik

Sidan 2-kolumn i lördagens DN.

Den som tycker att det är för lite ideologi i politiken har fått ett gyllene tillfälle i och med Folkpartiets förestående namnbyte. Skiftet från det till intet förpliktigande ”Folkpartiet” till det betydligt mer särpräglade ”Liberalerna” är en utmärkt utgångspunkt för spännande ideologisk debatt. I alla fall i Folkpartiet.

I Jan Björklunds inledningstal på folkpartiliberalernas landsmöte försöker han avdramatisera det hela. Liberalismen är en bred ideologi, slår Björklund fast. Liberaler kan komma fram till olika svar på målkonflikter och liberalism ger inte ett exakt svar på varje samhällsproblem, eftersom det inte är en åsiktskatalog.

Birgitta Ohlsson, av många förmodad som nästa folkpartiliberala partiledare, lägger i fredagens Expressen fram sin syn på saken. Inledningsvis är hon på Björklunds linje och menar att liberalism är en ”attityd” och att liberaler kan tycka olika om saker. Sedan lyckas hon ändå rada upp ett antal områden där liberaler tydligen inte alls kan tycka olika – bland annat kring EU, kvotering i föräldraförsäkringen, hur man ska hantera mjölkkrisen och det goda med vinst i välfärden.

Liberaler som Europavänner ägnar inte likt gnällig borgerlighet eller stingslig vänster valrörelser åt att rada upp vad EU inte ska göra – vi vågar i stället ge EU mer muskler att bekämpa terrorism och sexslaveri genom ett europeiskt FBI”, förkunnar Ohlsson stiltypiskt.

Att ena ett parti kring ett program är svårt. Ska man utöver det också ena partiet kring den sakpolitiska uttolkningen av en ideologi finns, som den gamla vänstern mycket väl vet, risken att det inte blir så många kvar till slut.

När Demoskop härom året frågade svenskarna vilken ideologisk etikett de föredrog att sätta på sig själva svarade 35 procent ”liberal” eller ”socialliberal”. Att det i den gruppen kan finnas en och annan mild EU-skeptiker eller kvoteringsmotståndare bär sannolikhetens prägel, och för en liberal rörelse med ambitionen att bli stor förefaller det således lite otaktiskt att döma ut dessa som kättare mot den rena läran.

Det är en sak att vara oppositionell mot delar av ett partiprogram, en annan att befinna sig i strid mot ideologin.

Möjligen är det här en delförklaring till att det är den böjlige Jan Björklund som blir omvald på lördag. Igen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ohållbara situationer, otänkbara lösningar

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

Politisk analys handlar ofta om att försöka uttolka vad politiker menar. Det kan vara givande, särskilt när politiker uttrycker sig inlindat och oklart. En ibland underskattad metod är dock att också lyssna till vad de faktiskt säger.

Att Socialdemokraterna kallar flyktingsituationen ”ohållbar” är exempelvis ett mycket dramatiskt uttalande.

Uppenbarligen har man gjort bedömningen att det inte är praktiskt möjligt att bygga ut mottagandet i den omfattning som nuvarande tillströmning skulle kräva. Åtminstone inte på ett sätt som man kan acceptera i ett S-styrt Sverige.

Den retoriska omsvängningen kom knappast lättvindigt eller ogenomtänkt. Dels för att den nya retoriken helt enkelt måste följas av något slags handling som gör situationen ”hållbar”, dels för att tonvis av politisk prestige nu kastas över bord.

Våren 2013 talade migrationsminister Tobias Billström (M) om migration i termer av volymer; högre volymer sades ge en svårare situation. ”Oanständigt”, tyckte Stefan Löfven. Efter Fredrik Reinfeldts famösa ”Öppna era hjärtan”-tal sensommaren 2014 var kritiken åter stark. Det var fel att ställa flyktingar mot välfärd, rentav ”ovärdigt”. Enligt Stefan Löfven.

Nu menar statsminister Löfven (S) att volymerna är ohållbara och finansministern (S) resonerar kring vilka besparingar som kan göras i välfärden för att hantera kostnaderna.

Hade någon för några månader sedan andats i den riktning Anna Kinberg Batra (M) föreslog i måndags – att i praktiken stänga gränsen för asylsökande – hade full kalabalik brutit ut, med omedelbara anklagelser om stöveltramp, 30-tal och allmän förbruning.

Nu möttes utspelet först av tystnad från regeringen, sedan av en lågmäld skepsis där man mest pekade på praktiska problem med implementeringen.

När du läser att Moderaternas förslag är ”otänkbart” kan det vara bra att ha i minnet att mycket i politiken anses otänkbart fram till att det har hänt.

Det rör sig fort numera. Knappt hann Moderaterna bestämma sig själva i frågan om tillfälliga uppehållstillstånd innan det var regeringspolitik. Det var några veckor sedan. Det som gäller i dag kan vara överspelat efter en presskonferens i morgon bitti.

En sak kan man dock vara hyggligt säker på. Om en situation är ohållbar är det mest otänkbara att allt fortsätter som förut.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Dom stora tidningarna är ju precis lika medskyldiga i detta teater spektakel och opåtlitlighet , när Alan Kurdi hittades på stranden blev det 1 månads rubriker hur vi läsare borde öppna våra hjärtan och sky racism, sen vände det 360 grader med dagliga rubriker om stop, vi klarar det inte, landet går i sönder osv. En vanlig läsare kan ju nog dra slutsatsen att ifall man läser kalle anka som omvärlds analys eller dagstidningarna är strunt samma.

Lars Nilsson, 04:25, 12 november 2015. Anmäl

Ja det tog inte lång tid innan den här artikeln var inaktuell. Eller kan du uppdatera med Löfvén och Busch Thor direkt?

Thomas Hravn Christian Forsne, 17:53, 11 november 2015. Anmäl