På auktion med Nya Batongpartiet

 trygghet7Finansministern flankerad av Säpokille.

GÖTEBORG. Så stod de då där, han som folk tror kommer efterträda Stefan Löfven och hon som förmodligen kommer att göra det.

Med sig hade de en ”Plan för fler poliser och ökad trygghet”, kärnan i hela kongresstemat. Den visade sig innehålla diverse satsningar som ska leda till 10 000 fler polisanställda år 2025.

TV4 ställde den uppenbara frågan: Ni har ju tidigare klagat på oppositionens ”budgivning” om polisen, ger ni er inte själva in i en sådan budgivning nu?

Anders Ygemans svar:

– Nej, jag ser det mer som att vi avslutar den.

Hycklande, arrogant, maktfullkomligt? Ja, fast lite roligt också. Och dessutom förmodligen korrekt i sak.

I dagens Expressen skriver Torbjörn Nilsson om hur Socialdemokraternas stadiga förflyttning åt lag-och-ordning-hållet riskerar att kväva ihjäl det utrymme där Moderaterna tänkt bedriva valrörelse. Precis som Moderaternas egen förflyttning högerut slog ihjäl den barska lucka som Kristdemokraterna försökte ta 2015.

Den som tvivlar på att det ligger något i den spaningen kan notera följande meningsutbyte mellan Muf:s ordförande och M:s rättspolitiska talesperson, omedelbart efter presskonferensen.

trygghet6Det ska sägas att det fortfarande är långt till nästa val. Hur långt? Tja, säg så här: Backar man klockan lika långt som tiden fram till valet så hamnar man i början av november 2015. Det vill säga på den tiden då Socialdemokraternas Europa inte byggde några murar, vi klarade allt tillsammans eftersom ”vi hade gjort det förr” – någon trygghet i en ”ny tid” behövdes således inte – och Moderaterna var ett 27-procentsparti som ansågs fiska i grumliga vatten.

Men visst. Fortsätter utvecklingen som nu verkar det som att 2014 års valrörelse, som handlade om huruvida det var bra eller dåligt med halverad arbetsgivaravgift för ungdomar, följs av en valrörelse där debatten bränner till som mest på frågan om den femte nya polishögskolan borde ligga i Dalsland eller i Norrbotten.

trygghet5Ej autentiskt kongressmaterial. Än.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Principiell principlöshet för framtiden

stefanStefan Löfven looking at things.

GÖTEBORG. Även biståndspengar i sjön ger ringar på vattnet, säger en partitjänsteman som förmodligen vill vara anonym.

Det är skämtsamt menat, och det är ungefär så roligt som det blir under de inledande dagarna av S-kongressen i Göteborg.

Stämningen är, naturligtvis, dämpad. Stridsviljan dämpas och kompromissviljan ökar när sammanhållning och gemenskap prioriteras i spåren av vedervärdigheterna i Stockholm. Samtidigt ska demokratins kvarnar mala vidare, det är uppmaningen, och så sker.

Rolig, om än på ett oavsiktligt sätt, är förresten inledningen på de riktlinjer om ”Framtidspartiet” som antas under kongressens första dag:

”Projektet Framtidspartiet inleddes 2012 med målet att långsiktigt utveckla Socialdemokraterna till att vara det parti som har svaren på framtidens utmaningar. Genom att använda det traditionella socialdemokratiska framgångsrecept på ett sätt som är relevant för samhället i dag blickar vi framåt och ser att våra största insatser ännu ligger framför oss.”

Fritt översatt: Vi kände att vi behövde göra något, så vi hittade på ett ord, det hjälpte dock inte, än, men skam den som ger sig.

Apropå ordens makt eller vanmakt är det ingen slump att Socialdemokraterna är så bra på att nå kompromisser. Det mycket breda partiet har utvecklat en svåröverträffad förmåga att hitta formuleringar som alla kan stå bakom, även om de tycker två eller flera oförenliga saker.

Ta migrationspolitiken. På förhand sedd som den stora konfliktfrågan: Ska den nya, hårdare politiken fortsätta, eller ska man – minst – återgå till tidigare års generösa politik? Det borde inte gå att hitta en kompromiss här, men det är inget hinder för Socialdemokraterna.

Enligt beslut är det exempelvis nu Socialdemokraternas ”principiella inställning” är att permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening är av godo. Detta gör kritikerna glada. Betydelsen i praktiken blir dock noll, eftersom politiken samtidigt inte ”kan” avvika nämnvärt från EU:s politik i övrigt. Ingenting talar som bekant för att detta EU plötsligt skulle få för sig att med acklamation anta Sveriges flyktingpolitik anno 2014.

Mycket praktiskt, ändå. Morgan Johansson och Magdalena Andersson kan nu gå till val på att de skapat ”ordning och reda” efter ”Fredrik Reinfeldts invandringspolitik”. SSU och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet kan samtidigt sova gott, i förvissning om att Partiet i själ och hjärta är gott.

Det andra förhandsbråket gällde vinster i välfärden. Partiledningens försök att fokusera på skolan tillbakavisas också av kongressen, som talar om att det ska gälla även vård och omsorg. Men exakt vad är det som ska gälla?

Det som ska stoppas är ”vinstjakten”. Och vad är det? Vad utgör en ”vinstjakt”? Här kan man tänka sig att tolkningarna går isär.

Där en ser alla former av överskott i företag som slug ”vinstjakt” kanske en annan ser att ”vinstjakt” är en särskild form av avart – tänk direktörer som med eld i blicken springer genom skolkorridorer och sliter upp golvplankor och klädhängare för att sälja på svarta byggmarknaden.

Beroende på vad man läser in i texten uppenbarar sig alltså ett mycket brett spektrum av tänkbara politiska åtgärder i frågan. Man behöver inte vara alltför konspiratorisk för att ana att den som en gång formulerade termen ”vinstjakt” hade det i åtanke.

Så kan man, lite grovt, sammanfatta mycket av kongressarbetet. Det gäller att med oerhört kraft och noggrannhet hitta formuleringar som gör att alla kan känna sig som lagom mycket vinnare, men som ändå är så vaga i konturerna att ledningen vid behov kan göra i praktiken vad som helst, beroende på vad man för dagen bedömer ligger i partiets och landets intresse.

Huruvida betraktaren sedan ser det som en elak beskrivning, eller tvärtom som en hyllning till pragmatisk reformism, är en annan historia.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Stadshusrapporten: Mumbojumbo, väderdebatt och religiösa hot mot frisbeegolfen

kf

När Stockholms kommunfullmäktige höll julfinal på måndagskvällen stod många hett debatterade frågor på dagordningen. Det beslutades om rätt till heltid för föräldralediga i förskolan, om att höja tomträttsavgälderna för både småhus och flerbostadshus och om att bygga en stor begravningsplats på Järvafältet. I övrigt klubbade man bland annat ett stort antal bostäder och en skola i Midsommarkransen. Här är mötet i korthet.

14.01
En interpellation från Centern öppnar mötet: Förekommer mumbojumbo i Stockholms skolor? Det gör tydligen det på andra håll. Olle Burell (S) förnekar mumbojumbo. Utbildningen sker på vetenskaplig grund. Per Ossmer (SD) tycker att detta är bra, och citerar sedan Hegel och Marx.

14.48
Beror det ökande klottret på att de rödgröna avskaffat ”nolltoleransen” och infört lagliga graffitiväggar? Det tror de borgerliga och SD. Miljöpartiet och Fi tror att de har fel.

15.07
Kommer Stockholm följa andra kommuners exempel och börja köpa bostadsrätter för att husera nyanlända, undrar Anna König Jerlmyr (M) oroat. Finansborgarrådet Wanngård (S) svarar inte på frågan.

15.28
Stadsbyggnadsborgarrådet Mogert (S) ansätts från alla håll. Oppositionen anser att han bygger för högt (L), för lågt (C), för mycket (SD), för lite (M) respektive för modernt (KD). Mogert förnekar brott.

15.37
”Jag ska hålla en lugn ton nu när det nästan är jul”, säger Ann-Margarethe Livh (V). Anklagar sedan omedelbart Moderaterna för att ha ”misshandlat allmännyttan”.

15.52
Vädret är annorlunda nu än det var tidigare, menar Daniel Helldén (MP) apropå snöröjningen. Ett oomtvistligt påstående.

16.26
Lång och hård debatt om rätt till heltid i förskolan för föräldralediga. Skolborgarråd Olle Burell (S) ger sig in i den pågående debatten om liberalismen – han menar att liberalismen är mer förenlig med S politik i den här frågan än med Liberalernas. Själv tar han dock avstånd från liberalismen.

16.27
Liberalerna tar avstånd från Olle Burells tolkning av liberalismen.

17.29
Debatt om höjning av tomträttsavgälder för villor och flerfamiljshus. Jan Valeskog (S) vill visa god vilja såhär till jul och gläds åt att de borgerliga ”delvis nyktrat till” sedan saken senast var uppe. Joakim Larsson (M) drabbas också av julstämning och anser att Valeskog skulle passa som tomte.

18.12
Fortfarande tomträttsavgälder. Liberalerna anser att Socialdemokraterna är populister. Socialdemokraterna anser att Liberalerna är populister.

18.51
Erik Slottner (KD) håller ett brandtal för fler balkonger.

19.25
Ny begravningsplats ska byggas på Järvafältet. SD är mycket kritiska. Gravarna kommer inte bara förvärra bostadsbristen och erodera ekonomin, utan också förstöra för frisbeegolfen och utrota en fisk i Igelbäcken. Samtidigt.

19.27
Det framkommer så smått att SD:s problem nog mest är att det handlar om ”religiösa särlösningar”, det vill säga (muslimska) kistgravar. Här i Sverige bränner vi våra döda. Och kastar frisbee.

19.45
Det gjorde vi tydligen inte alls. Begravningsplatsen klubbas igenom.

20.03
Innan ledamöterna får gå på julbord ska en ”internationell strategi” och en ”EU-policy” antas. Fi kräver att Stockholms stad ska driva på EU:s arbete för mänskliga rättigheter. Finansborgarrådet Wanngård (S) berättar att hon sitter med i en ”high level panel”. Folk tittar på klockan.

20.08
Luciatåg i form av blåsorkester avrundar årets lokalpolitiska säsong. Ny tid och strid i slutet av januari.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholmspolitiska julsånger 2016

ullaalvin

I kväll måndag håller Stockholms kommunfullmäktige årets sista sammanträde, följt av julfest. Eftersom traditionen där partierna skrev julsånger om varandra avskaffades abrupt 2012 är det numera DN Stockholm och den här bloggen som står för de lokalpolitiska melodierna. Så även i år.

tomte5

Nu är det bilbråk igen
(Melodi: Nu är det jul igen)

Nu är det bråk igen och nu är det bråk igen
Dom blå vill göra en markering
Nu är dom rasande, ja nu är dom rasande
För det blir dyrare parkering

Ja, det är dålig stil
Att sätta pris på bil
Nej, vi har aldrig hört på maken

Vi kräver hygglig luft
Men det är oförnuft
Att faktiskt göra nåt åt saken

tomte5

Sång till den jämställda snöröjningen
(Melodi: Nej se det snöar)

Nej se det snöar, nej se det snöar
Det var ju märkligt, och trist
Vi måste röja, men det kan dröja
På grund av upphandlingsbrist

Så alla kvinnor och män
Av varje hudfärg och så
Vi drattar jämställt i backen
Ja, hej vad det gå

tomte5

Mogerts nya snickarvisa
(Melodi: En sockerbagare)

Ett sosseborgarråd här bor i staden
Han skriver avtal mest hela dagen
Ett hus till Apple; ett till Nobel
Sen några rivningar samma kväll

Och från sitt fönster ser han nya Klara
Han blir nostalgisk: så kan det vara
Vill man ha framtid ska saker ner
Det har han lärt sig av Hjalmar Mehr

tomte5

OS-klang 2026
(Melodi: Bjällerklang)

Kanske faller snö
Och kanske blir det slask
Kanske får vi spö
Och faller helt pladask
Vi vet det vore dyrt
Som pengar ur en kran
Men tänk så stort att få ha styrt
Ett OS här i stan!

Tänk att få, om tio år
I ett elljusspår
Se nån norrman halka runt
Då fäller man en tår

Tänk att få, hålla tal
På en festival
Hela världen ska få se
Vårt putsat fina skal

tomte5

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Politiska snapsvisor 2016

snaps

Traditioner är till för att hållas. När bloggen nu för sjätte året i rad kan presentera de halvofficiella partisnapsvisorna bör det rimligen kunna ses som en del av den svenska modellen.

Här är de i alla fall. Skål, partister i alla läger!

Svårt med melodierna? Starta filmen nedan för att höra DN-kören framföra visorna!

 

snapsavdelare7

Socialdemokraterna
Jag tror på modellen
(Melodi: Jag tror på sommaren)

Jag tror, jag tror på sommarkväll
Med sill och snaps – en svensk modell
Jag pyntar mig i ideal
Som hämtade från SD-tal

Jag tror, jag tror på fast rutin
Vi ska ha öl – och inte vin
I Sverige tar vi folk i hand
Sen stänger vi en gräns ibland

snapsavdelare7

Centerpartiet
Annies integrationsvisa
(Melodi: Idas sommarvisa)

Du ska inte tro du får pengar
Ifall inte du sätter fart
På disken och bäddar om sängar
Sånt där som gör RUT underbart

Ja, jag gör det billigt att anställa
Helt oavsett bakgrund och kön
Så nu så kan marknaden svälla
När du inte får någon lön

snapsavdelare7

Miljöpartiet
Uti vårt sällskap
(Melodi: Uti vår hage)

Uti vårt sällskap finns alla de slag
Nåt nytt var dag
Som kan fördjupa och bredda vårt lag
Kom stollar och haverister
Grå vargar och islamister
Ja, alla som vill får va’ med – ett tag

Uti vår ledning finns han, Fridolin
Visst är han fin
Som på var brasa kan hälla bensin
Kom medlemmar, sluta fega
Nu sparkar vi hans kollega
Sen dyker vi ner i en kol-ravin

snapsavdelare7

Moderaterna
Nu brinner det
(Melodi: Nu grönskar det)

Nu brinner det i skog och värld
Nu har det blivit skit
Gamla Sverige är på utförsfärd
Som lett oss ända hit
Var dag är som ett avgrundshål
Uti varje liten del
Så kom min vän, ge ut ett vrål
Det är ju sossens fel

Långt bort från maktens trånga snår
Vi glatt vår kosa styrt
Det var kämpigt nog i åtta år
Att avslå allting dyrt
Helt ansvarsfritt kan vi stå bi
Medan Sverige går mot höst
Så kom min vän, var vild och fri
Men lägg sen ner din röst

snapsavdelare7

Liberalerna
Jan Björklunds avhopparvisa
(Melodi: Emils snickarvisa)

Till tv-studion ränner jag
När dom har gjort nån deal
Som inte gynnar storbolag
För det är dålig stil

Samarbeten hoppar jag av
Om någon säger mot mitt krav
Då tar det slut, jag springer ut
Så där som vi har gjort förut

snapsavdelare7

Kristdemokraterna
En Busch-chaufför
(Melodi: En busschaufför)

En Busch-chaufför, en Busch-chaufför
Det är en sån med hett humör
En Busch-chaufför, en Busch-chaufför
Hon frågar inte – bara kör

Och mot de hårda är hon hård
Hon kräver JAS och äldrevård

En Busch-chaufför, hon framåt kör
Nu kvarstår blott att någon hör

snapsavdelare7

Vänsterpartiet
Den häst som sprungit
(Melodi: Den blomstertid)

Vad är väl moder Svea
Mot starka röda män?
Det fria Kampuchea
Och Chavez, folkets vän?

De skola oss påminna
Att betting på en häst
Är mycket svårt att vinna
Så satsa då på flest

snapsavdelare7

Sverigedemokraterna
Sommarbrevet till Blekinge
(Melodi: Brev från kolonien)

Hejsan morsan, hejsan stabben
Mera post från Sverigegrabben
Vi har kul här i vår krater
Där vi hänger runt och raggar moderater

Jag har tappat två kompasser
Börjat prova blåa stasser
Testat ropa i staccato
”Visst kan Sverige söka medlemskap i Nato”

Det är roligt, vill jag lova
Snart kan Batra inte sova
Sen en morgon blir hon galen
Börjar stödja sig på oss i plenisalen

Gamle Reinfeldt är försvunnen
Och hans arv är slängt i brunnen
Kram och kyss och hälsa katten
Men nu ska vi ut och bränna upp debatten

snapsavdelare7

Skål.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 15

Ja till Nobelcentret – och så gick det till

xx

Det blir ett Nobelcenter på Blasieholmen. Det beslutet fattade kommunfullmäktige i Stockholm sent på måndagskvällen efter både demonstration och hård debatt.

För stort. För dyrt. Fel plats. Budskapet är klart från de omkring 1 000 demonstranter som samlats vid Stadshuset på måndagseftermiddagen.

Frågan om det planerade Nobelcentrets vara eller icke vara på Blasieholmen har väckt stor debatt. Inför kommunfullmäktiges beslut i frågan på måndagskvällen har motståndarna trummat ihop en av de större Stockholmspolitiska manifestationerna på senare år. Det är långt fler närvarande än vid någon av de uppmärksammade demonstrationerna mot Nya Slussen.

En rad talare tar plats på en tillfällig scen utanför Stadshusets entré. Största gensvaret får SVT-profilen Christopher O’Regan, som talar om ”makthavare lika färglöst grå som den betong de nu gjuter över vår stad”, och beskriver politikerna som ”intellektuella och moraliska lättviktare”. Även Dramaten-skådespelaren Jan Malmsjö drar ner applåder.

Stämningen är kamplysten, men lugn och städad. Initiativtagaren Björn Tarras-Wahlberg berättar att han skällt ut en man som ringt och velat ta med sig ägg till demonstrationen. Därefter drar han – som brukligt i byggpolitiska sammanhang – paralleller till Almstriden 1971. ”Vi vann då och vi ska vinna nu”, var budskapet.

Kampen drar dock ut på tiden.

Efter en mer än tre timmar lång debatt om kommunens årsredovisning för 2015 – en bred, allmänpolitisk historia – tas Nobelfrågan upp till debatt i fullmäktige först vid 21.30.

Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) inleder med att konstatera att en stad som vill växa kommer att förändras, och inte kan vara ett museum. Eftersom Stockholm vill vara ”världens smartaste stad” är ett Nobelcenter ett mycket välkommet inslag, enligt henne.

Stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S) förklarar å sin sida att Blasieholmen är en central plats, en vacker plats och en värdig plats för Nobelcentret. Angående arkitekturen slår han fast att ”vår tid måste få ta plats i Stockholm”.

Kritikerna låter sig dock inte blidkas.

För stort, för fult och på fel plats, domderar Björn Ljung (L), och rasar mot ”betongalliansen” S-M-C som ”river kulturhistorien”.

SD säger sig inte ha något emot futuristisk arkitektur, men tycker inte att den hör hemma i kulturhistoriskt viktiga miljöer. Dessutom, hävdar de, är Nobelstiftelsen bara ute efter pengar.

Fi förklarar att det ur ett feministiskt perspektiv är fel att lägga pengar på ”prestigeprojekt” i stället för på välfärd. De föreslår att man i stället bygger ett Nobelcenter i exempelvis Järva.

Elin Olsson (MP) låter besvärad när hon förklarar att partiet efter lång eftertanke landat i ett nej. Projektet har tagit stora kliv i rätt riktning, men tveksamheterna kring ekonomi, kulturmiljö och gestaltning är för stora.

KD:s Erik Slottner vill inte se en modernistisk kloss som ser ut som ett kärnkraftverk, förklarar han, och visar bilder från Sovjetunionen.

Vänsterpartiet kan inte ställa sig bakom projektet eftersom det tullhus som står på platsen i dag inte bevaras.

Stöd får Socialdemokraterna däremot från Joakim Larsson (M) – även om han skyller det folkliga motståndet mot förändring på 60-talspolitikern Hjalmar Mehr (S) – och från Centerpartiet. Karin Ernlund (C) berättar att hon ser fram mot att omvandla ”gropiga parkeringsplatser med sjöutsikt” till en plats att vistas på. Politiker ska inte vara smakpoliser, slår hon fast.

Debatten går fram och åter efter väl inkörda stridslinjer, innan det oundvikligen blir dags för omröstning.

Partilinjerna håller. Eftersom S, M och C tillsammans har majoritet blir beslutet ja till Nobelcentret, med siffrorna 54-43.

Klockan är 23.31. Ett tjugotal tappra åhörare reser sig surt och tågar ut i aprilnatten.

Sista ordet sagt, därmed? Knappast.

Kampen fortsätter på juridisk väg, det utlovade motståndsledaren Björn Tarras-Wahlberg redan vid demonstrationen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Sagan om buffelkonungens återkomst

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

gp

Stormiga tider gynnar starka ledare, heter det. Sedan kan de förstås se lite olika ut. Medan andra söker en ilsk Trump eller en hårdhänt Orbán tycks det svenska folkkynnet längta efter… Göran Persson. Tio år efter valförlusten är den en gång så avhånade urtidsbuffeln högsta mode. ”Regeringsduglighet” är, i brist på faktisk sådan, tidens valspråk.

”När det gnisslar i avtalsrörelsen och systemkollapsen mullrar genom bloggo­sfären, då sluter vi våra ögon och mumlar med blossande kinder: regera mig”, som Aron Lund sammanfattade Perssonhajpen på Expressens kultursida (11/4).

Längtan tycks vara ömsesidig. Förr om åren brukade Persson ge audiens till SVT någon gång om året, och då avlägga ett par myndiga kommentarer till samhällsutvecklingen mer generellt. Nu är det annorlunda. Var och varannan vecka dyker Persson upp med specifika synpunkter på allt från snabbtåg (dåligt) till invandring (bör begränsas), Nato (nja) och tiggeri (förbjud). Senast den gångna helgen, då hans bombastiska närvaro i medieflödet sånär lyckades överskugga Mehmet Kaplans.

Göran Persson är numera pr-konsult, varför man alltid bör fråga sig vems ärende han går. Ibland har det varit ganska lätt att räkna ut – som när han ansåg att framtidens städer bör byggas i trä – men just nu är det svårare. En relevant spekulation är därför att han helt enkelt går sitt eget ärende.

Persson är 67 år, och därmed yngre än såväl Hillary Clinton som Donald Trump och Bernie Sanders. Han är årsbarn med nyvalde Labourledaren Jeremy Corbyn.

Vill han tillbaka? Det är långsökt, men visst hade det varit spännande. Med tanke på dagens förvirrade riksdag hade en maktspelare av Perssonkaliber förmodligen bara behövt 15–20 procent för att snickra ihop en fungerande minoritetsregering.

Hur hade en regeringschef Persson hanterat den senaste tidens turbulens? Sannolikt genom att på måndagens presskonferens meddela att han accepterade begäran om entledigande från samtliga sex MP-ministrar. Ingen av dem hade vetat om det på förhand.

Kanske drömmer Persson om att göra en Gudrun Schyman; ta med sig Anders Ygeman och Peter Hultqvist och ställa upp 2018 med nybildade Paternalistiskt initiativ?

Kanske inte. Men i så fall är det nog inte efterfrågan som är problemet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stadshusrapporten: Fyllekäksreglering, privata fotbollsplaner och ideologiska gym

Stockholms kommunfullmäktige sammanträdde i Stadshuset på måndagskvällen. Det blev ett möte som gick i matens och kroglivets tecken, men en del annat hanns också med. Bland annat beslutades om en ”social investeringsfond” om 300 miljoner kronor, bostäder och verksamheter i Hammarby sjöstad, bostäder i Rinkeby och långsiktiga investeringsplaner för fastighetsbestånd och idrottsanläggningar. Dessutom klubbades nya riktlinjer för stadens serveringstillstånd – bland annat att uteserveringar vanligen ska få ha öppet till 23 i stället för till 22. Här är mötet i korthet.

16.46
En seg interpellationsdebatt hettar till när Moderaterna vill privatisera de kommunala simhallarnas gym. Socialdemokraterna är helt emot och det hela artar sig till en bred debatt om privat kontra offentligt.

16.56
Erik Slottner (KD), som håller med M, försöker förklara varför kommunala utomhusgym är bra medan kommunala inomhusgym är dumt. Det går sådär.

17.02
Gymdebatten fortsätter. Kanske kan man göra följande definition: Liberalism = privata gym. Socialism = kommunala gym. Socialliberalism = privata gym, men kommunalt fastställd individuell träningskvot.

17.07
Cecilia Brinck (M) är kritisk mot att så kallade foodtrucks inte får ha öppet efter midnatt och nära nattklubbar. Det är bra om folk äter i stället för att slåss efter krogen, tycker hon. Ansvariga borgarrådet Daniel Helldén (MP) menar i stället att ätande efter krogen leder till ”röra”.

17.29
Efter ett mellanspel om förvaltningsflyttar tar C upp foodtrucktråden igen. Helldén (MP) står på sig: Foodtrucks med sena öppettider nära krogen ”drar till sig en viss typ av människor”, enligt honom. Exakt vilken typ definieras inte, men man kan gissa att en hel del av dem är MP-väljare.

18.17
Vänstermajoriteten är lyriska över sin sociala investeringsfond, som med sina 300 miljoner kronor är tänkt att läka det splittrade Stockholm. De borgerliga påpekar att de inte är mot sociala investeringar, men oroar sig i varierande grad över byråkrati och prioriteringar. Fonden klubbas ändå.

18.53
Bör norra och södra Djurgården samt Lillsjön i Bromma bli naturreservat? Nej, konstaterar Jan Valeskog (S) – det behövs inte, eftersom områdena redan är skyddade. Liberalerna rasar mot att majoriteten kastat bort pengar på en utredning i frågan.

19.24
Investeringsplan för stadens idrottsanläggningar debatteras. Alliansen är kritisk och vill se mer av privat medfinansiering i framtida anläggningar. Motfrågan om det finns några bra exempel på detta blir hängande i luften och de rödgrönas plan klubbas.

20.04
Nya riktlinjer för stadens serveringstillstånd ska antas, där ett huvudnummer är att det ska bli enklare att få ha uteserveringar öppna till 23 i stället för 22. Alla gillar detta, men viss debatt uppstår kring en ny regel om ordningsvaktskrav vid ”nattklubbsverksamhet på dagtid”. Ett delvis nytt krogfenomen som fortfarande söker en vettigare term. Något sådant framkommer dock inte under debatten.

20.25
Uteserveringarna i fråga ska också kunna vara i ”satellitform” och kunna placeras på parkeringsplatser och gatumark, meddelar borgarrådet Helldén (MP) triumferande. Det klarnar således varför tidigare nattmatsskeptiska Miljöpartiet är så positiva till uteserveringar och längtar till sommaren.

21.24
Beslutsärenden klara och åter till interpellationer. Först nu, 5 timmar och 24 minuter in i sammanträdet, tar en moderat (Cecilia Brinck) strid för Bromma flygplats bevarande. Detta är sannolikt rekord i modern tid.

* * * * *

Något som kändes extra spännande?
Här kan du läsa alla detaljer om ärendena.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Även pragmatiker kan behöva en politik ibland

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

I söndags gästade finansminister Magdalena Andersson (S) SVT:s ”Agenda”. Ämnet var de bostadspolitiska samtal som just inletts mellan regeringen, alliansen och Vänsterpartiet. Frågan är ju tämligen allvarlig och akut – myndigheten Boverket bedömer att 700 000 nya bostäder behövs de närmaste åren – och regeringen vill förståeligt nog gärna se en bred samling.

Dialogen mellan programledare och finansminister såg ut ungefär så här. Notera ”ungefär”.

Ränteavdrag?
– Om något parti vill det så ska vi förstås titta på det.

Avskaffad reavinstskatt?
– Det är en av de saker som har nämnts, och vi kan förstås titta på det.

Marknadshyror?
– Flera partier har lyft det, och då får vi naturligtvis diskutera det.

Kommer ni bjuda på kaffe?
– Vi kan naturligtvis inte börja med att utesluta saker. Om något parti vill ha kaffe eller kaka så får vi naturligtvis titta på det.

Och så vidare. De förslag som Vänsterpartiet och alliansen sprutat ur sig de senaste veckorna diskuterades och vreds på, varefter det konsterades att diskussion och vridande skulle fortsätta.

Framträdandet var ingen katastrof, inte alls. Finansministern framstod på det stora hela som resonabel och reflekterande; hon vägde för och emot och var i allmänhet långt från valrörelsens käbbliga och förenklade budskap. Det kan nog vara en god strategi – många lär vid det här laget vara trötta på politiker som är tvärsäkra ända till de plötsligt är tvärsäkra på något helt annat.

Däremot illustrerade alltihop ett litet problem för Socialdemokraterna, antagligen inte helt oviktigt så här mitt i opinionskrisen.

Härom veckan lade sig den här spalten i den socialdemokratiska krisdebatten, med budskapet att det internkritiska tjatet om behovet av en Ny Berättelse och ett Nytt Stort Projekt förmodligen är överdrivet. Detta eftersom man dels inte hittat något sådant projekt trots åratals försök, dels eftersom det gamla projektet (tillväxt, jämlikhet, välfärd och sådant) fortfarande är tämligen populärt.

Om finansministern läste spalten vet vi förstås inte, men det känns ändå viktigt att göra ett förtydligande. Därför följer här ett förtydligande:

Bara för att Socialdemokraterna inte behöver söka det Nya Stora Projektet betyder det inte att partiet klarar sig helt utan en egen politik.

* * * * *

Veckans Viktors val – om politikens idétorka, missvisande infografik och KD:s största framgång på länge – finns att se här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ungern, EU och liberala murar

hadrian

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och i viss mån Moderaterna har fått mycket uppmärksamhet och ovett för sina tvära kast i migrationspolitiken och -retoriken. Andra har klarat sig billigare undan, så låt oss sprida gracerna en smula.

På onsdagen begick Liberalernas Sverigepartiledare Jan Björklund, Europaparlamentariker Cecilia Wikström och Europapartiledare Guy Verhofstadt debattartikel i Expressen. Deras poäng var att det nu är hög tid att ge EU:s gränspolis Frontex mandat att upprätthålla EU:s yttre gräns, oavsett om det berörda gränslandet vill det eller inte. De skriver, bland annat:

”En viktig idé med hela den Europeiska Unionen är att EU-medborgare ska kunna röra sig fritt inom unionens gränser, utan gränskontroller. Men detta förutsätter å andra sidan att EU:s yttre gränser kontrolleras. /…/ När Grekland och Ungern misslyckas har länderna längre in på kontinenten inte heller några möjligheter att varaktigt åtgärda utmaningarna som uppstår. Det är i ljuset av detta vi måste se ID-kontrollerna på Öresundsbron.”

(Min understrykning.)

Låter detta logiskt, kanske till och med som självklarheter? Det var det inte sommaren 2015 – särskilt inte för någon som vid den tiden kallade sig folkpartist.

Ungerns bygge av taggtrådsstängsel längs gränsen mot icke-EU-landet Serbien var då allmänt vedertaget som symbol för en extremt inhuman politik.

”Vi talar om något som är värre än Berlinmuren. Det råder ingen tvekan om att Ungern distanserar sig från de värden och värderingar som hela EU-samarbetet vilar på”, sade exempelvis EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L) till DN i juli.

Ja, det är samma Cecilia Wikström.

Ett antal frågor infinner sig. Exempelvis: Hur ”lyckas” man kontrollera exempelvis 18 mil landgräns utan stängsel och/eller polisiära våldsmetoder? Borde Ungern ha grävt ett eget Öresund i stället? Eller är det kanske det som Frontex nu ska kunna göra?

Det finns en lång rad skäl för ett liberalt parti att ogilla den auktoritära ungerska regeringen, men rent krasst klingar den uppbragta retoriken här lite falskt med den föreslagna praktiken. Det ”gemensamma asylsystem” som Liberalerna vill ha som komplement till Frontex visar ju få tecken på att bli fungerande verklighet inom överskådlig tid.

Den slutsats som ligger närmast till hands blir i stället att gränsstängsel är värre än DDR om de är nationella, men solidariska och nödvändiga om de är överstatligt uppspikade och beslutade i Bryssel. Även om själva gränsen och de människor som hålls utanför den är desamma.

Det sägs att kärlek förblindar. Liberalernas kärlek till EU är väl känd.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1